Mot en förenklad europeisk lagstiftningsprocess

■ För att åstadkomma en bättre lagstiftningsprocess kommer EU-kommissionen att genomföra en rad konkreta åtgärder avseende den befintliga regelgivningen.

EU-kommissionen har en nyckelroll i arbetet genom att den initierar ny lagstiftning och ansvarar för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen. Målet är att uppnå ett enkelt, stabilt och förutsägbart regelverk inom Europa och för hela EU.

Ansvarig för området avseende en förbättrad regelgivningsprocess är kommissionären Frans Timmermanns.

Timmermanns har initierat arbetet genom att ta fram riktlinjer och ett interinstitutionellt avtal för hur lagstiftningsprocessen ska få ökad effektivitet och förbättrat resultat.

Det handlar inte om att reglera eller avreglera utan det är ett sätt att se till att politiska beslut förbereds på ett öppet och transparent sätt.

Genom riktlinjerna har man kodifierat en rad principer som ska gälla för alla kommissionens tjänstemän vid regelframtagning. Principerna omfattar hela den politiska processen, från utformning och förberedelse till fastställande och tillämpning samt utvärdering och översyn.

Riktlinjerna har tagits fram på detaljnivå och vänder sig till alla tjänstemän och chefer som ansvarar för kvalitetskontroll och fördelning av resurser. Generaldirektoraten ska bland annat se till att det finns kompetenscentrum och utbildning för att stödja de olika delarna i processen.

Interinstitutionellt avtal

Genom förhandlingar mellan EU-kommissionen, Ministerrådet och Europaparlamentet har man enats om en överenskommelse avseende ett interinstitutionellt avtal om regelgivningsprocessen. Avtalet medför förändringar i hela beslutsprocessen - allt från samråd och konsekvensbedömningar till genomförande och utvärdering.

Överenskommelsen innebär ett samlat grepp om att försöka skapa mer öppenhet och genomlysning i beslutsprocessen samt skapa struktur och mindre godtycklighet i samrådsprocessen. Dock återstår mycket arbete för att få en mer effektiv och en rättssäker process för regelgivning.

Viktiga sakområden som överenskommelsen innebär:

Konsekvensbedömningar. Dessa förarbeten till lagstiftning ska omfatta ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser samt, potentiella effekter på konkurrenskraften och administrativa bördor med särskild hänsyn till små och medelstora företag, digitala aspekter och territoriella konsekvenser.

Samråd med berörda partermåste genomföras på ett öppet och transparent sätt, med ett brett deltagande och särskilt från företag och andra slutanvändare.

Stort fokus på utfärdadlagstiftning. Gemensamma bestämmelser avseende övervakning, utvärdering och rapporteringskrav. Användningen av översyns- och tidsfristklausuler ska systematiskt övervägas.

Delegerade akter och genom-förandeakter. Experter från medlemsstaterna kommer höras av EU-kommissionen vid utarbetandet av delegerade akter och parlamentets och rådets experter kommer att ha tillgång till alla relevanta möten och dokument i aktuell process.

Det svenska förfarandet för regelgivning har här mycket att lära ut till EU och vi bör ta tillfälle i akt och visa på en ny standard som kan skapa mervärde.

Publicerad den 21 juni 2017