Bankföreningen: Utred effekterna på Sveriges ekonomi

■ - Det är oerhört viktigt att vi skaffar oss en helhetsbild av hur de här olika regelverken tillsammans kommer att påverka ekonomin. Det är angeläget att både Finansinspektionen och Riksbanken tar fram konsekvensanalyser så att vi kan överblicka sluteffekterna, säger Hans Lindberg.

- Baselkommittén har sagt att regeländringarna inte ska innebära en signifikant ökning av kapitaltäckningen på global nivå. Men det är alltså på global nivå. I Sverige, en välskött lågriskekonomi, blir det sannolikt en påtaglig ökning av kapitalkraven.

Vad ser du för risker med det?

- Risken med Basel 4-regelverket är att det blir för restriktivt för svensk ekonomi. Att det leder till en press uppåt på utlåningsräntorna, både för företag och hushåll. Och att det håller tillbaka företagskrediterna, så att även investeringar i ekonomin dämpas. Ytterst riskerar det att slå mot jobb och tillväxt.

Att vi ensidigt höjt kapitalkraven här i Sverige sedan den finansiella krisen har varit bra eftersom det borgar för stabilitet i det svenska banksystemet, framhåller han dock.

- Men hur kommer de specifika svenska kapitalpåslagen, som till exempel systemriskbufferten och den kontracykliska bufferten, att fungera tillsammans med Basel 4-regelverket? Vilka blir konsekvenserna för jobb och tillväxt? Varken Riksbanken eller Finansinspektionen besvarar de frågorna. Det borde de göra.

- Vi jobbar själva på en sådan konsekvensanalys. Den återkommer vi med i höst.

Hur strama reglerna blir är beroende av vilka nivåer man beslutar om i Basel. I kommittén förs just nu en diskussion om huruvida man ska ha ett riskviktsgolv för utlåning, och vilken nivå det i så fall ska vara på; allt från 60 procent upp till 90 procent diskuteras.

- Ju högre det blir, desto mer återhållande blir det för kredittillförseln till företagen. Ser man på utlåningsräntorna totalt sett, så utesluter jag inte att de kan stiga med minst en halv procentenhet till följd av det nya Baselregelverket.
Det kanske inte upplevs som ett stort problem nu när vi har så låga räntor, påpekar han, men Baselreglerna implementeras först om flera år när läget troligen är ett annat.

- Om det visar sig att Baselkommitténs förslag innebär att vi får signifikant högre kapitaltäckningskrav i Sverige, då vore det naturligt att sänka de specifikt svenska påslagen.

Riksbanken har drivit linjen att det är bra med restriktiva och mindre riskkänsliga kapitaltäckningsregler, medan Finansinspektionen anser att det riskbaserade synsättet fortsatt bör gälla i Baselregelverket. Båda representerar Sverige i Baselkommittén.

- Det rimliga vore att man hade en gemensam svensk position i Baselkommittén, annars är det mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att få gehör för svenska önskemål.

- Samtidigt bör finansminister Magdalena Andersson snarast ta upp Baselkommitténs arbete för diskussion i Ekofin, både för att kunna driva en EU-enhetlig linje i Basel och för att initiera förberedelsearbetet för det europeiska genomförandet.

I Sverige håller Riksbanken en hög profil vad gäller makrotillsynen, men den formella rollen är begränsad till en plats i diskussionsforumet Stabilitetsrådet, förutom att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Den som tilldelats ansvaret är Finansinspektionen. Nu är frågan om ansvarsfördelningen dock uppe till diskussion igen. Vad har du för ståndpunkt?

- Nuvarande ordning är bra. Makrotillsynen ligger nära Finansinspektionens ansvarsområden i övrigt. Men jag ser ingen anledning att vidga mandatet. Sverige är ett av de länder som har varit mest aktivt på makrotillsynsområdet. Nu senast höjde Finansinspektionen den kontracykliska bufferten, och den 1 juni infördes också amorteringskravet via en ny lagstiftning.

Finansinspektionen driver på för att införa ett skuldkvotstak, men det är att gå för snabbt fram, anser Hans Lindberg.

- Det finns skäl att utvärdera effekterna av de åtgärder som redan vidtagits och vara eftertänksam innan man eventuellt går vidare. Annars kan det lätt sluta illa.

- Dessutom är den här typen av åtgärder som amorteringskrav och skuldkvotstak långtgående ingrepp i människors vardag och privatekonomi. Så den första frågan man bör ställa sig är: står ingreppen verkligen i proportion till de risker man försöker hantera? Och kan ingreppen i sig vara alltför riskabla?

Precis som andra ser Hans Lindberg den dysfunktionella bostadsmarknaden och det extremt låga ränteläget som det som driver bostadspriserna, och därmed hushållens skuldsättning.

- Men om man har problem med en överreglerad marknad som bostadsmarknaden, då löser man inte själva grundproblemet genom långtgående kreditmarknadsregleringar. Det blir inte fler bostäder av det, snarare tvärtom. Det är dock bra att bankerna har stärkt hushållens amorteringsbeteende och att regeringen till sist fick amorteringskravet på plats.

Skuldkvotstaket ser Hans Lindberg som betydligt mer långtgående än amorteringskravet, i och med att det sätter ett restriktivt tak för hur mycket en privatperson får låna.

- Inför man det skulle nog kreditmarknaden för hushåll i vissa avseenden bli minst lika reglerad som den var i början av 80-talet. Är det så vi vill ha det?

Ett skuldkvotstak på sex gånger disponibel inkomst är påtagligt restriktivt, konstaterar han.

- Det knäcker säkert uppgången i hushållens skuldsättning, och bopriserna kommer sannolikt att sjunka. Men även efter en prisnedgång blir det svårt för unga människor, om de inte är från en välbeställd familj, att etablera sig på bostadsmarknaden. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Hans Lindberg anser att Finansinspektionens argumentation för skuldkvotstaket är svagt och konstaterar att hushållens skuldkvoter redan är en del av bankernas kreditprövning.

Vilka åtgärder anser du skulle sättas in för att dämpa hushållens skuldsättning?

- Det politiska systemet har frågan i sin hand. Först och främst måste det vidtas konkreta åtgärder som får bostadsmarknaden att fungera bättre. Sedan finns det aspekter av skattesystemet som verkar i skulddrivande riktning. Där har det inletts en diskussion om ränteavdraget. När man väl kommit framåt med de sakerna, då vet vi hur spelplanen ser ut. Då kan vi diskutera ett eventuellt behov av att gå vidare med ytterligare åtstramande åtgärder och regleringar på kreditmarknaden.

Publicerad den 21 juni 2016