Finansinspektionen driver riskkänslig linje

■ Efter ett riksdagsbeslut 2013 tilldelades Finansinspektionen ansvaret för makrotillsynen i Sverige. Ansvarsfördelningen är dock åter uppe till diskussion efter att experterna King och Goodfriend väckt frågan i sin utredning. Hur ser du på organisationen av makrotillsynen i Sverige?

- Jag har ingen anledning att överpröva det beslut som togs. Det fanns goda grunder för den fördelning som då skedde. Storbankstillsyn och de regelverk som finns kring det har en nära koppling till makrotillsyn. Vissa kapitalkrav är besläktade med till exempel en kontracyklisk buffert. Amorteringskravet är i sin tur ett exempel på åtgärd som rent konstitutionellt är omöjlig att låta Riksbanken vidta. Det går att lägga på regeringen, eller man kan lägga det på en myndighet med avstämning hos regeringen, som vi har idag. Riksbanken däremot är en myndighet under riksdagen.

- Fördelningen vi har idag tycker jag har fungerat väl, under förutsättningarna. Det stora problemet är att vi inte har de mandat vi ska ha. Vi har fått ansvaret, men vi har inte fått de verktyg som man kan tänkas behöva för makrotillsyn. Det är i någon mening en lagteknisk fråga, en miss som måste justeras. Det tycker vi, Riksbanken, Riksgälden, IMF och EU-kommissionen. Det är en väldigt samstämmig bild. Finansmarknadsministern har sagt att det här nu är under beredning.

När Finansinspektionen skulle införa amorteringskravet, var man tvungen att gå via riksdagen, vilket tar längre tid än om myndigheten själv får besluta. Erik Thedéen vill i stället att riksdagen tilldelar Finansinspektionen ett bredare mandat, som ger möjlighet att ta fram verktyg allt eftersom behoven uppstår. Det verktyg som i så fall skulle stå närmast på tur är ett skuldkvotstak, som i likhet med amorteringskravet är riktat mot hushållens skuldsättning.

Vad anser du att hushållens skulduppbyggnad beror på?

- Strukturella skäl; urbanisering och befolkningsökning, och lågt bostadsbyggande. Till det har vi en utveckling som är ganska extrem, nämligen mycket hög tillväxt och väldigt låga räntor. Det skapar ett drivhus för skuldsättning, och är den mindre sunda delen av skuldsättningsuppgången. Risken finns att det blir förväntningsstyrt; hushållen räknar med att räntorna alltid ska vara låga och att husen alltid ska gå upp i pris, eller i alla fall inte falla i pris.

Enligt Erik Thedéen måste man agera mot båda dessa sidor av problemet.

- Viktigast, kanske, är förstås att vi får en bättre fungerande bostadsmarknad. Men vi kan inte vänta på att bostadsmarknaden ska börja fungera. Det vore för riskabelt. Vi måste skapa en sund amorteringskultur, en mer rimlig skuldsättning från kreditgivningsperspektivet.

Baselkommittén håller just nu på med omfattande förändringar av regelverket för kapitaltäckning, vilket kan utmynna i kraftigt ökade kapitaltäckningskrav för särskilt bankerna i Sverige. Samtidigt lägger Finansinspektionen regelbundet på de svenska bankerna extra pålagor, senast nu i juni då beslutet om högre riskvikter för företagsexponeringar togs.

Hur ser du på den fortsatta utvecklingen vad gäller kapitalkrav?

- Revideringen av Baselregelverket handlar i grunden om att få ordning och reda på de interna modellerna och hitta ett system som får en högre trovärdighet. Att behålla det riskbaserade systemet, men ha bruttosoliditetskrav, alltså kapital i förhållande till balansomslutningen som en backstopper, det tycker jag är bra. Det handlar inte om att öka kapitalet. Baselkommittén har sagt att det inte är syftet.

Ändå är det just det som kan bli effekten för banker med låga risker, som de svenska. Det riskbaserade synsättet att låg risk ska innebära lägre kapitalkrav, skulle i så fall frångås.

- Det är därför diskussionen är så intensiv nu. Det är en av de mest centrala delarna i de förhandlingar som återstår. Risken är måhända lägre i några av de nordeuropeiska länderna. Det finns tillräckligt många stora tunga länder som tycker att det måste finnas utrymme för att låta de riskbaserade systemen ha någon typ av verkan. Det är bara fråga om hur mycket verkan. För det finns också en annan diskussion, nämligen att modellerna ibland har missbrukats och gjort riskvikterna så låga att de inte längre är rimliga.

Erik Thedéen nämner i samma andetag att Finansinspektionen tycker att de stora svenska bankernas riskvikter för företagsexponeringar är för låga. Sedan intervjun har Finansinspektionen kommit med beslutet att höja de riskvikterna - inte med motiveringen att bankerna har missbrukat modellerna, utan att själva det europeiska kapitaltäckningsregelverket tillåter för låga riskvikter.

Finansinspektionen sitter tillsammans med Riksbanken som Sveriges representanter i Baselkommittén. Lobbar Finansinspektionen för att regelverket fortfarande ska vara riskkänsligt?

- Vår och Sveriges regerings position är att vi ska ha riskbaserade kapitaltäckningsregler. Sedan gäller det att göra det trovärdigt. Men har man ett helt schabloniserat system, då kommer bankerna med all sannolikhet att skifta ut lågriskprodukterna, för de ger då sämre avkastning, och satsa mer på högriskprodukter som ger högre avkastning. Det riskerar bli ett mindre, och mer riskabelt banksystem. Vi vill ha ett riskbaserat system som ger lite mindre utrymme för egna kvantitativa anpassningar, med bruttosoliditetskrav som backstop. Det är den svenska linjen. Den linjen företräder vi, och regeringen har gett uttryck för att den stödjer den.

Och Riksbanken då?

- Riksbanken får svara för sig.

Ser du en risk för att de nya Baselreglerna kan påverka svensk ekonomi negativt?

- Nej. Eftersom Baselkommittén har sagt att syftet inte är att höja kapitalkraven på global basis, så jag tror inte att risken för kapitalchock är speciellt stor. Sedan vänder jag mig emot själva världsbilden, att skulle det bli lite högre kapitalkrav så skulle det vara en stor risk för svensk ekonomi. Kapitalkraven har gått upp, bankerna är mycket mer kapitaliserade nu än vad de var för ett antal år sedan, och svensk ekonomi är en av de mest framgångsrika i Europa. Det visar att det är möjligt att kombinera strikta och relativt höga kapitalkrav med en god ekonomisk utveckling.

Och om man räknar på ett annat sätt är kapitalkraven i Sverige inte särskilt höga i ett internationellt perspektiv, hävdar Erik Thedéen, inte om man i stället för att sätta kapitalet i relation till risken, sätter det i relation till balansomslutningen.
Görs det någon undersökning av hur reglerna kan slå i Sverige?

- Det är ingenting som Finansinspektionen gör. Men inom Baselsystemet görs det konsekvensutredningar, hur det slår på olika banker och länder. Det förs en diskussion ibland om man ska göra någon slags större makroekonomisk analys. Det har indikerats från kommissionen att man kanske ska göra någonting på europeisk nivå. Men indikationerna är inte att regleringarna som har införts har drabbat Sverige hårt, tvärt om har vi några av de mest lönsamma och välkapitaliserade bankerna i Europa.

Men om det skulle bli så att Baselreglerna får en väldigt kraftig effekt i Sverige, för ni någon diskussion internt om de påslag som ni har gjort här i Sverige?

- Nej. Vi känner oss ganska trygga med att Baselregelverket kommer landa i någonting som kommer att fungera någorlunda bra i alla länder och regioner. Skulle det bli de dramatiska effekterna som målas upp i skräckbilder av vissa – då får vi ta ställning till det då, men det är inte det som vi jobbar utifrån.

Tycker du att det finns skäl att anpassa Baselreglerna till europeiska förhållanden när de ska in i EU-regelverket?

- Sverige är ju medlem i Baselkommittén; vi sitter med i de högsta beslutande organen. Vi går inte in och sätter oss i kommitténs arbete med inställningen att när det landar i Europa så ska vi göra om det. Sedan tror jag man kan känna sig ganska trygg med att det som kommer ut inte blir Europafientligt. Det finns tillräckligt många europeiska länder med i Baselkommittén. Men det är en kompromiss där alla får ge och ta lite, beroende på vilka system man har hemma.

Publicerad den 21 juni 2016