Engagemang för välfärd och tillväxt
Bankföreningen har historiskt engagerat sig i välfärdsfrågor utanför bankernas omedelbara intressesfär. Under föreningens första decennier är bostadspolitiken ett tydligt sådant område. Under 1930-talet inleddes den bostadssociala utredningen, som under 14 år kartlade Sveriges bostadssituation och sedan låg till grund för efterkrigstidens bostadspolitik. Bankföreningen ville med sitt deltagande lyfta förtjänsterna hos de privata byggföretagen. Föreningen var även aktiv i egnahemsutredningen 1936.
Det bostadspolitiska engagemanget fortsatte även under efterkrigstiden, bland annat i 1951 års bostadsutredning. År 1955 skickade styrelsen tillsammans med SAF (Svenska Arbetsgivarföreningen) ett utlåtande i ”saneringsfrågan”, alltså kring de rivningar och förnyelser av stadsbebyggelse som snart skulle ta fart i Sverige. När byggandet av miljonprogrammet väl var i full gång 1970 beslutade styrelsen, efter överläggningar med den statliga delegationen för bostadsfinansiering, om ändrade former och villkor för byggnadskrediter.
Fördelaktig utlåning och kreditgivning
Erbjudanden om att baka ihop sina lån och krediter i olika samlingslån hör man ofta talas om idag, men företeelsen är inte ny. Ett tidigt exempel är från 1946, då Bankföreningens styrelse fastställer ett formulär för ansökning om speciallån för ”privatpersoner med tilltrasslad ekonomi […] möjlighet att samla sina skulder i ett enda affärsbankslån”.
Under 1950-talet ansökte medlemsbankerna gemensamt till Konungen om tillstånd att förvärva aktier i AB Företagsfinans ”för långfristig finansiering […] av mindre och medelstora näringsföretag […]”. Denna ansökan återkallades dock senare i samband med att affärsbankerna blev delägare i AB Industrikredit. År 1959 beslutade affärsbankerna att införa produkten privatköplån ”för att finansiera köp […] av viktiga konsumtionsvaror”. Lånen erbjöds fram till mitten av 1960-talet och avskaffades i samband med att nya regler för privatlån infördes.
Under 1960-talet kom Bankföreningen även överens med jordbruks- och sparbanksrörelserna om bildandet av finansieringsinstitutet AB Företagskredit, som erbjöd långsiktiga lån till mindre och medelstora företag i Sverige.
Under 1960-talets första hälft gick Sveriges ekonomi som på räls. I grannländerna och övriga Europa hade dock produktionen börjat återhämta sig efter kriget, och Sveriges försprång minskade. Affärsbankerna och svenska staten grundade det gemensamma exportfinansieringsinstitutet AB Svensk Exportkredit, för att förse svensk industri med större kreditmöjligheter.
Filantropi, sparande och solvens
Bland de välgörenhetsengagemang Bankföreningen engagerat sig i kan nämnas Lions Röda Fjädern-insamling till förmån för cancerforskningen. Med Lennart Hyland som dragplåster samlade man under det sena 1960-talet in miljontals kronor till ändamålet. Vid ungefär samma tid förde styrelsen bankernas talan kring skapandet av en humanitär stiftelse för hjälp till nazistförföljda personer och deras familjer.
På temat sparande och solvens agerade Bankföreningen under 1970-talet som medlemmarnas företrädare i Lönsparkommittén, vars uppgift var att marknadsföra de tre sparformerna skattespar-, skattefond- och vinstsparkonto.
Teknisk utveckling, miljö och fonddemonstrationer
I 1970-talets bankvärld gick den tekniska utvecklingen snabbt. I kölvattnet av den nyligen ändrade banklagstiftningen hade Bankföreningens styrelse under 1969 fattat en rad principbeslut som skulle bidra till bankväsendets modernisering under det kommande årtiondet. Bland dessa kan nämnas system för datoriserad aktiehantering, ett centralt kreditupplysningsregister, riksomfattande installation av utbetalningsautomater, online-system för betalningsförmedling och mycket mer. Många av satsningarna visade snabbt resultat, och den av affärsbankerna nyligen grundade Bankomatcentralen fick snart sällskap av Värdepapperscentralen (idag känd som Euroclear) och Upplysningscentralen (UC).
På temat miljö och hållbarhet redovisade Bankföreningen under 1995 föreningens och de enskilda bankernas miljöarbete inför Miljödepartementet, där miljöminister Anna Lindh gav uttryck för uppskattning över insatserna. Året därefter anordnade Bankföreningen och Bank of America ett gemensamt seminarium om miljörisker.
Det har också hänt att Bankföreningen har höjt sin röst i den politiska debatten i frågor som man ansett kunnat vara skadliga för tillväxten. En av 1980-talets stora profilfrågor var det gemensamma ägandet av näringslivet genom de så kallade löntagarfonderna. Debatten kring fonderna kulminerade den 4 oktober 1983 med stora demonstrationer i Stockholm. Bankföreningen bjöds samma år in till överläggningar med regeringen i frågan. Föreningen förklarade sig ”icke beredd att diskutera” ämnet men hade i sina remissyttranden avstyrkt fondernas införande.
Bilden: En blivande bankkund på besök på Skandinaviska Bankens Malmökontor, sent 1960-tal.