Svensk bankmarknad

Lagar för bankverksamhet

Bank- och finansieringsrörelselagen

Lagen om bank- och finansieringsrörelse är den grund-läggande lagen för bankers och kreditmarknadsföretags verksamhet. I lagen finns bestämmelser om vad som krävs för att få tillstånd att bedriva bank- eller finansierings-rörelse, vilken verksamhet som får bedrivas, kreditprövning, gränsöverskridande verksamhet, vilken  egendom som får ägas samt regler om tillsyn och  sanktioner med mera. Samma regler gäller för både banker och kreditmarknadsföretag.

Kapitaltäckningsförordningen

EU:s förordning om kapitaltäckning innehåller regler som syftar till att säkerställa att banker och kreditmarknads-företag har tillräckligt med kapital för att kunna möta de risker som finns i verksamheten. Krav på kapital ställs upp för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. I kapitaltäckningsförordningen anges hur beräkning ska ske av det kapital som krävs beroende på vilka typer av tillgångar, åtaganden och placeringar som institutet har. Det finns också begränsningar av hur stora exponeringar ett institut får ha mot en kund eller en grupp av kunder som har anknytning med varandra. En EU-förordning gäller som svensk lag.

Konsumentkreditlagen

Lagen anger vad kreditinstituten ska iaktta när de ger lån till konsumenter. Lagen uppställer informationskrav för marknadsföring av krediter, förhandsinformation samt innehållet i kreditavtal. Den anger också förutsättningarna för att räntan ska kunna ändras till kundens nackdel och under vilka förutsättningar en kreditgivare får säga upp ett lån i förtid. Den 1 september 2018 infördes ett nytt begrepp i lagen, högkostnadskredit, som är en kredit med en effektiv ränta som uppgår till minst referensräntan med ett tillägg av 30 procentenheter och som inte huvudsakligen avser kreditköp eller är en bostadskredit.

Lag om säkerställda obligationer

Banker och kreditmarknadsföretag får ge ut säkerställda obligationer enligt en särskild lag, om  obligationerna har förmånsrätt i institutets tillgångar som uppfyller särskilda krav.

Betaltjänstlagen

Lagen anger vad en betaltjänstleverantör ska iaktta när betaltjänster tillhandahålls i Sverige och utförs inom EES. I lagen finns bestämmelser om vad som krävs för att få till-stånd att tillhandahålla betaltjänster respektive i vilka fall undantag från tillståndsplikten kan medges. Lagen innehåller regler om skyldigheten att tillhandahålla betalkonton, informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster till kund, avgifter, genomförandetid, obehöriga transaktioner och sanktioner med mera.

Insättningsgarantilagen

Lagen om insättningsgaranti säkerställer ett skydd för pengar insatta på konto hos banker, kreditmarknads-företag och värdepappersbolag upp till 950 000 kronor per person och institut. Därutöver kan man också ansöka om ett tilläggsbelopp (upp till 5 miljoner kronor) för insättningar som är kopplade till vissa livshändelser, till exempel försäljning av bostad. Rätten till ersättning  inträder om ett institut försätts i konkurs eller om  Finansinspektionen beslutar att garantin ska träda in.

Penningtvättslagen

Lagen gäller för banker och kreditmarknadsföretag, liksom för en rad andra företag, och syftar till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. I lagen finns bestämmelser om riskbedömning och rutiner, kund-kännedom, granskning av transaktioner, rapportering 
av misstänkta transaktioner och sanktioner med mera.

Övrig reglering

Flertalet av de nämnda lagarna är i huvudsak baserade på EU-direktiv. Lagarna kompletteras med mer detaljerade föreskrifter genom förordningar från regeringen samt föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen och europeiska tillsynsmyndigheter. De europeiska tillsyns-myndigheterna, EBA, ESMA och EIOPA, har till uppgift att harmonisera det europeiska regelverket och att samordna tillsynen inom EU. Dessa myndigheter utfärdar bland annat tekniska standarder, som EU-kommissionen antar som förordningar och som svenska banker måste följa samt riktlinjer som gäller som allmänna råd för svenska banker.

De svenska bankerna är i allmänhet universalbanker, vilket innebär att även värdepappershandel, kapitalförvaltning och corporate finance utgör betydande delar av verk-samheten. För dessa områden finns ytterligare lagstiftning. En central sådan lagstiftning är lagen om värdepappers-marknaden. Genom lagen har direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID – Markets in Financial Instruments Directive) genomförts.