Bankerna måste få tydliga spelregler

Banker är viktiga för samhällsekonomin. Utan väl fungerande banker kan inte hushåll och företag låna pengar till husköp och investeringar, eller göra säkra betalningar. Vi ser förfärande exempel från länder där banksektorn mer eller mindre har kollapsat. Där krymper ekonomin, mycket till följd av att små och medelstora företag inte kan få den finansiering som behövs för att få fart på tillväxt och sysselsättning.

Svenska banker tillhör de mest stabila och bäst kapitaliserade i världen. Av den genomgripande analys av de 64 största EU-bankerna som genomförts av den europeiska bankmyndigheten EBA framgår att de svenska bankernas kärnprimärkapitalgrad uppgår till 13,9 procent, att jämföra med EU-snittet på 11,7 procent. EBA-studien visar också att bankerna i en majoritet av EU-länderna har ökat sin kapitaltäckning genom att skära ned på utlåningen snarare än, som de svenska bankerna, genom att öka mängden kapital i form av upparbetade vinster. Färska siffror för år 2013 visar att företagsutlåningen minskade med 3,6 procent i EU men ökade med 1,6 procent i Sverige.

Sverige utmärker sig också när det gäller uppbyggnad av fonder för insättningsgaranti och stabilitetsåtgärder. Dessa fonder – i huvudsak finansierade med avgifter från bankerna ‒ uppgår i dagsläget till närmare 80 miljarder och är långt större än i andra EU-länder.

Regeringen, Riksbanken och Finansinspektionen klargjorde 2011 i den så kallade novemberöverenskommelsen att det internationella regelverket för banker i form av Basel 3 skulle implementeras i Sverige i förtid och på strängast möjliga sätt. Kravet på kapitaltäckningsgrad sattes till 12 procent från och med år 2015, ett mycket högt krav i ett internationellt perspektiv. Samtidigt gavs ett tydligt besked att det så kallade Basel 1-golvet, en övergångsregel mellan Basel 1 och Basel 2, inte längre skulle tillämpas när de nya, tuffa reglerna kom på plats.

Genom novemberöverenskommelsen fick svenska banker tydliga och långsiktiga förutsättningar för sin kapitalplanering. Bankerna har också framgångsrikt ökat sin kapitaltäckningsgrad och uppnår kraven med råge, samtidigt som man klarar att finansiera svensk ekonomi.

Som representant för svenska banker står jag bakom de tuffa svenska kraven. Stark kapitalisering och god likviditet är bra för såväl banker som för samhället. Kapitalstarka banker med stabil finansiering och god lönsamhet kan ge sina kunder – hushåll och företag – långsiktig finansiering med goda villkor.

En viktig förutsättning för ett starkt bankväsende är dock att spelreglerna är stabila och långsiktiga. På senare tid har långsiktigheten ersatts av en ryckighet i regleringen som skapar osäkerhet – inte bara hos bankerna utan även hos finansiärer och investerare, ofta svenska pensionsfonder eller stora internationella aktörer. Här är några exempel:

• Före jul annonserade Finansinspektionen överraskande att man har för avsikt att fortsatt tillämpa det så kallade Basel 1-golvet. Det är ett avsteg från den långsiktiga inriktningen av novemberöverenskommelsen.
• I den viktiga diskussionen om hushållens skuldsättning har Finansinspektionen i två omgångar aviserat höjda riskviktsgolv för bostadsutlåning, trots att man bedömer att det har liten effekt på skuldsättningsgraden. Höjda riskvikter kan endast dämpa bostadsutlåningen om det leder till höjda räntor för konsumenten och därmed till minskad efterfrågan på bostadslån. I den efterföljande diskussionen ville dock ingen beslutsfattare medge detta, utan hävdade att kunden inte skulle bära kostnaden. Slutsatsen blir då att hushållens skuldsättning inte påverkas.
• Tidigt i höstas skapades oro på marknaden genom att regeringen talade om den kontracykliska kapitalbufferten som ett stadigvarande krav, snarare än som det konjunkturberoende krav det är meningen att vara. Genom detta indikerades ännu högre kapitalkrav på svenska banker än vad som framgår av novemberöverenskommelsen.
• I Stabilitetsrapporten ger Riksbanken rekommendationer till bankerna, något som i praktiken kan liknas vid myndighetskrav, om att de ska tillämpa regler som fortfarande är under utarbetande. Detta skapar en annan typ av problem, nämligen att banker tvingas anpassa sig till regler som inte är färdiga.

Min förhoppning är att det nybildade Stabilitetsrådet ‒ med företrädare för regeringen samt för Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden – ska bli ett forum där långsiktiga spelregler etableras och stabilitetspolitiken samordnas. Vi deltar gärna i en dialog med Stabilitetsrådets medlemmar. All erfarenhet visar att näringslivet, och framför allt kapitalberoende verksamheter som banker, behöver tydliga och förutsebara regler. Det är viktigt för tillväxten och jobben.

Thomas Östros, vd Svenska Bankföreningen

Publicerad den 13 januari 2014