Betalkontodirektivet genomfört i Sverige
De grundläggande tjänster som banken erbjuder sina övriga kunder måste man tillhandahålla alla som önskar. Däremot finns inget krav att tillhandahålla tjänster som normalt inte finns i bankens sortiment.
Vad gäller penningtvättsregelverket så har det alltid företräde, det vill säga konsumenten måste kunna identifiera sig och banken måste förstå syftet med att kunden vill öppna ett konto. Det finns också vissa andra situationer när ett konto med grundläggande tjänster kan nekas. Att konsumenten saknar personnummer eller har en betalningsanmärkning är dock i sig inte skäl att neka konto med grundläggande funktioner.
En konsument som nekas öppna konto med grundläggande funktioner ska få beslutet skriftligt, och kan enligt det nya regelverket vända sig till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) eller domstol.
- Här har det blivit lite tokigt i lagen eftersom det inte sätts någon tidsgräns hur snart konsumenten måste vända sig till banken med ett klagomål om att öppnande av kontot har nekats. För att kunna bemöta en konsument i en eventuell tvist blir bankerna tvungna att spara avslagsuppgifter över förhållandevis lång tid. Bankföreningen ska skriva till regeringen och begära en lagändring, säger Anders Dölling, jurist med ansvar för konsumentfrågor på Bankföreningen.
EU:s betalkontodirektiv, som de svenska nya reglerna grundar sig på, innehåller också regler om hur bankbyte ska gå till. Bankföreningens bankbytesrutin visade sig dock i en jämförelse med EU-direktivets modell vara så mycket smidigare att regeringen valde att utnyttja ett undantag i direktivet och göra det möjligt att behålla den svenska rutinen. Sedan den 1 juni ska alla svenska betaltjänstleverantörer ha en bytesrutin, även de som inte är medlemmar i Bankföreningen. Lever banken inte upp till de skyldigheter och tidsgränser som fastställts i bytesrutinen kan den bli skadeståndsskyldig.
Vissa nyheter dök dock upp i Finansinspektionens föreskrifter kring bankbytet. Bland annat ska rutinen numera även kunna användas för att byta enstaka tjänster också när ett regelrätt bankbyte inte sker.
- I Sverige har nästan hela den vuxna befolkningen konto och tillgång till grundläggande betaltjänster. Avgiftsnivån är relativt låg och vi hade redan en snabb bankbytesrutin. Det ser helt annorlunda ut i en del andra EU-länder och där kan nog betalkontodirektivet få visst genomslag. På det stora hela tror jag inte att den nya lagstiftningen i praktiken kommer att innebära så stora förändringar, säger Anders Dölling.
- Från Konsumenternas Bank- och finansbyrå har vi hört att det senaste året skett en ökning av antalet klagomål på att det är svårt att öppna konto med betaltjänster. Det är bekymmersamt, men ofta hänger det ihop med penningtvättsregelverket och krav på identifiering.
Betalkontodirektivet innebär också nya informationskrav. När ett betalkonto öppnas måste banken ge kunden en standardiserad avgiftsredovisning. Minst en gång per år ska sedan en standardiserad sammanställning över betalade avgifter tillhandahållas kunden. De bestämmelserna träder dock inte ikraft förrän senare.
Först ska mallarna för informationen samt standardiserad terminologi för vissa banktjänster behandlas och beslutas på EU-nivå. Det sker sannolikt före jul. Sedan har medlemsstaterna nio månader på sig att få nationella regler på plats. Finansinspektionen ska – med utgångspunkt i EU:s lista – besluta om vilka tjänster som ska ingå i den svenska avgiftsinformationen som bankerna ska tillhandahålla vid öppnande av konto.
- Det arbetet inleds under hösten och där har FI visat intresse att ha en dialog med Bankföreningen. Det är svårt att göra en tidsuppskattning, men kanske kan man tänka sig att avgiftsinformationen ska börja överlämnas någon gång andra halvan av 2018. För årsredovisningen behöver bankerna ha betydligt mer tid att samla in uppgifter och anpassa sina system så att konsumenterna får meningsfull information. Det har vi påtalat för Finansdepartementet och Finansinspektionen, säger Anders Dölling.
Bankfokus NR 3 • OKTOBER 2 0 1 7