Bankfokus Nr 2, 2019

Foto: iStockphoto.com/gorodenkoff

Finanspolisen bygger upp kunskap om penningtvätt

Om en bank misstänker att en kund försöker tvätta pengar ska den skicka en misstankerapport till Finanspolisen. Även andra företag i finansbranschen samt andra verksamhetsutövare utpekade i penningtvättslagen är skyldiga att rapportera misstänkt penningtvätt. Bankerna är dock de som skickar allra flest rapporter till Finanspolisen; förra året gjorde de 14 000 av 19 000 misstankerapporter.
Nicklas Lundh, chef för Finanspolisen

Finanspolisen är en del av underrättelsetjänsten inom polisen och tillika Sveriges Financial Intelligence Unit, FIU. Det Finanspolisen gör är att värdera och prioritera informationen som skickas till dem. Underrättelser kan också komma internt ifrån, till exempel från pågående utredningar, från kollegor i utlandet eller som tips från allmänheten. Av informationen lägger Finanspolisen ett pussel.

- Om vi i underlaget ser att det finns anledning att anta brott lämnar vi det vidare till utredande verksamhet för att en förundersökning ska inledas. Då är det en annan del av polisverksamheten som driver frågorna, berättar Nicklas Lundh, chef för Finanspolisen.

Utredningarna görs ofta i samband med de brott som gett upphov till behovet av penningtvätt: narkotikahandel, bedrägerier, stölder, prostitution för att bara nämna några.

- I princip all brottslig verksamhet har någon koppling till pengar, så penningtvättsutredningar ingår i väldigt många andra utredningar, konstaterar Nicklas Lundh.

Finanspolisen har möjlighet att fatta beslut om så kallat dispositionsförbud. Reglerna framgår av penningtvättslagen och innebär att en misstänkt transaktion kan stoppas temporärt. Förbudet gäller i 48 timmar och ska under den tiden prövas av åklagare. Ett exempel är om en bank ombetts genomföra en betalning till ett konto, och transaktionen misstänks vara föremål för penningtvätt eller avsedd för terrorfinansiering. Då kan Finanspolisen fatta beslut om att pengarna ska frysas.

- Eftersom det är ett intrång i integriteten så måste vi jobba snabbt. Då är det fullt fokus för en eller två handläggare att arbeta upp caset, det vill säga upparbeta den kunskap som krävs för att man ska kunna se om frysningen ska bestå. Därifrån går det in i en förundersökningsfas.

På senare tid har det vanligaste fallet där Finanspolisen använt dispositionsförbud varit så kallade BEC frauds, business e-mail compromise fraud. Då har en kriminell brutit in i en mejlkonversation mellan två parter och ändrat till exempel ett kontonummer.  Att det upptäcks i tid kan vara för att banken har anat oråd och kontaktat Finanspolisen innan betalningen genomförs. Det kan också ske utifrån ett initiativ från Finanspolisen.

2018 hade Finanspolisen 96 ärenden  av dispositionsförbud och kunde på så sätt ta tillbaka 64 miljoner från brottslig verksamhet. Det är en ökning med drygt 400 procent mot föregående år.

- Det sker i princip varannan arbetsdag för oss, och det blir mer och mer. Ju bättre vi blir på att hantera det här verktyget, desto mer återvinner vi.

Sprida kunskap
Förutom att analysera underrättelser i syfte att kunna lämna över fall till brottsutredande avdelningar, ska Finanspolisen bygga upp kunskap kring hur penningtvätt, näringspenningtvätt eller terrorfinansiering går till; trender och nya tillvägagångssätt.

- Att tvätta pengar är inte nytt, men möjligheterna förändras hela tiden, påpekar Nicklas Lundh.

Kunskapen ska sedan spridas, både in till övriga polisverksamheten, och ut tillbaka till samhället. Varje år publicerar Finanspolisen en årsrapport samt rapporter om specifika områden, till exempel om elektronisk valuta, digitala id-kapningar, nya betaltjänster eller särskild brottsutsatta verksamheter i näringslivet. Dessa finns som regel tillgängliga för alla på polisens hemsida. Finanspolisen bidrar också till den nationella riskbedömningen som görs av Nationella samordningsfunktionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism, där 16 andra myndigheter och organisationer ingår.

En annan viktig samverkan sker i den myndighetsövergripande samverkan som sker regionalt i de så kallade regionala underrättelsecentrum, där penningtvätt ofta ingår i kriminellas brottsliga verksamhet. I uppdraget ingår även internationell samverkan där förfrågningar från andra Financial Intelligence Units i världen är vanliga.

Finanspolisen ska dessutom återkoppla direkt till rapporteringspliktiga verksamhetsutövare.

- Det gör vi så mycket vi mäktar med. Vi vill ha väldigt bra kontakt med dem för att hjälpas åt i vårt gemensamma ansvar för att bekämpa den här brottsligheten.

Bankerna tycker dock inte att återkopplingen på det de rapporterar är tillräcklig och har i alla år velat ha mer.

- Det är inte så vanligt att företrädare för underrättelsetjänsten återkopplar i detaljer. Vi kan inte berätta om allt vi gör, samtidigt som det finns en förväntan att vi ska vara tydliga med vad som görs, så vi går balansgång däremellan. Det är inte säkert att du får feedback på din egen rapport, men du kan få det på omvägar, som del i strategiska rapporter eller om man läser internationella rapporter om utvecklingen, som vi bidrar till. Det kan det vara något som grundar sig på upplysningar vi fått från de finansiella instituten här.

Rapporteringen ökar
Vad tycker Finanspolisen om rapporteringen från finanssektorn?

- Jag vill inte peka på någon enskild bransch. Vi har nyligen publicerat statistiken för 2018 och vi ser att rapporteringen ökar. Det är bra. Vi ser också en förbättring kvalitetsmässigt, samtidigt som det finns en förbättringspotential.

Enligt Nicklas Lundh vore det bra om verksamhetsutövarna lämnade mer information kring transaktioner man har rapporterat som avvikande, till exempel varför man tycker att de är avvikande i förhållande till det man vet om kunden.

I lagen står att bankerna och de andra verksamhetsutövarna ska rapportera vid skälig misstanke.

- Det är väldigt låg tröskel för skälig misstanke. Tanken är att rapporteringen till Finanspolisen ska göras snabbt efter att banken fattat misstanke och det är först i ett senare skede som man faktiskt ser om det är ett brott. Det är inte det bankerna är satta att avgöra.

Ni får ju väldigt mycket rapporter, drygt 19 000 förra året. Är det för mycket, hinner ni med alla?

- Det är inte för mycket rapporter. Samtidigt måste vi ju prioritera bland rapporterna för olika syften. Vissa av rapporterna går in i den stora bulken av underrättelser för att förstå ett modus, medan andra byggs på med mer information så att vi kan driva det till förundersökning. Ytterligare andra rapporter visar sig inte sällan vara helt legala transaktioner. Men det är klart att det tar mycket tid och vi har en lagstiftning som ställer väldigt stora krav på oss och många verksamhetsutövare har blivit utpekade att rapportera till oss.

På Finanspolisen arbetar ungefär 40 personer. I Finanspolisens årsrapport står det att det periodvis varit ett ansträngt läge att hinna omhänderta det ökade inflödet rapporter. Antalet medarbetare har ändå nästan fördubblats jämfört med för 10-15 år sedan.

- Nu rekryteras än fler och vi söker kompetens på en konkurrensutsatt marknad bland både jurister, ekonomer och personer med avancerad it-kompetens.

Nytt datasystem
Ett nytt datasystem är också på gång som bankerna och de andra verksamhetsutövarna ska rapportera i till Finanspolisen, goAML. Det hoppas Finanspolisen mycket på: enklare inrapporteringsfunktion i ny portal ska minska manuella moment och minska felen så informationen blir mer hanterbar, samtidigt som det blir möjligt att ta ut historik och bryta ner datan på mer sofistikerade sätt.

- Det innebär att vi kan lägga mer tid på analys. Urvalet som ska analyseras kommer att bli mer exakt eftersom alla fyller i likadant. Då kan vi dra fler och träffsäkrare slutsatser. Jag vill inte påstå att det leder till snabbare domar, men förloppet från det att en uppgift har kommit in till oss, till det att vi kan dra slutsatser som också kan leda till en brottsanmälan, kommer att kortas.

Förhoppningsvis kommer det även att leda till bättre återkoppling om modus och trender till bankerna.

- Vi kan bryta ner informationen på en viss typ av verksamhetsutövare såsom banker, eller enskilda banker eller en viss produkt. Det ger i sin tur verksamhetsutövarna ökad förmåga att bedöma och hantera risker.

Samverkan med kollegor utomlands väntas också underlättas, eftersom goAML används av andra Financial Intelligence Units ute i världen.

Framöver, hur anser du att arbetet mot penningtvätt kan förbättras i Sverige?

- Mer kunskap om problematiken är jätteviktigt. Även om det här inte är ett nytt fenomen, så har möjligheterna till penningtvätt blivit fler och snabbheten i transaktionerna ökat. Lagstiftningen går också i rasande fart, och det är ju för att vi har fått upp ögonen. Lagstiftningen ger oss bättre verktyg och blir tydligare hela tiden. Samtidigt ställer det här krav på både verksamhetsutövare, tillsynsmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter. Samverkan är väldigt viktigt.

Många, inklusive Bankföreningen, anser att man bör se över sekretessreglerna så att kampen mot penningtvätt ska kunna bedrivas mer effektivt.

- Det är en balansgång att dels samarbeta och byta information, dels i vissa fall vara så specifik att det kan användas i rättsprocessen, dels följa den internationella lagstiftningsutvecklingen där femte penningtvättsdirektivet kommer att ställa ytterligare krav. Och givetvis, som alltid, värna den personliga integriteten, säger Nicklas Lundh.    

 


Dessa ska rapportera till Finanspolisen
Finansbranschens företag
Fastighetsmäklare
Kasinon
Handlare som hanterar mer än 5 000 euro i kontanter (bilhandlare, antikvitetshandlare, etc)
Pantbanker
Utgivare av elektroniska pengar
Advokater
Revisorer


 

Bankfokus NR 2 • JUNI 2 0 1 9