Bankfokus Nr 2, 2019

Bilden lånad av Finansinspektionen

FAKTA: Vad bankerna ska göra för att motverka penningtvätt

Penningtvättslagen syftar till att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet, såsom fastighetsmäklare och spelbolag, utnyttjas för penningtvätt. Bankerna ska göra en bedömning av hur de produkter och tjänster som tillhandahålls kan utnyttjas för penningtvätt och hur stor risken är för att detta sker. Omfattningen av riskbedömningen ska bestämmas med hänsyn till bankens storlek, vilka produkter och tjänster banken tillhandahåller, vilka distributionskanaler som kan användas och vilka geografiska riskfaktorer som finns. 

Utifrån resultatet av riskbedömningen ska banken sedan fastställa sina interna rutiner. Rutinerna ska dokumenteras. De gäller sådant som vilka åtgärder banken ska vidta för att uppnå kundkännedom, och hur övervakning och rapportering ska gå till.

För att få ha en person eller ett företag som kund är banken tvungen att ha kännedom om kunden. För att uppnå kundkännedom ska banken enligt regelverket kontrollera kundens identitet, om det finns en verklig huvudman och om kunden är en person i politiskt utsatt ställning. Banken ska ta reda på var kunden är etablerad och kontrollera om kunden finns i ett land som EU-kommissionen har identifierat som ett högrisktredjeland. Banken måste också förstå hur kunden önskar använda bankens tjänster. Utifrån dessa uppgifter ska banken riskklassificera kunden, det vill säga bestämma om kunden ska betraktas som lågriskkund, standardkund eller högriskkund. Om det är fråga om en högriskkund krävs att banken tar reda på mer om kunden. Banken måste alltid kontrollera att kunden inte finns med på EU:s sanktionslista.

Förståelsen av vem kunden är och hur kunden avser att använda bankens tjänster ligger till grund för den fortlöpande kontroll och övervakning av kunden som banken är skyldig att göra, till exempel kundens transaktionsmönster. Även den löpande uppföljningen av kunden är riskbaserad, på så vis att en högriskkund ska övervakas noggrannare.

Stämmer inte en kunds transaktioner med bilden som banken har av kunden, eller avviker transaktionerna mot de transaktionsmönster som kunden normalt sett uppvisar, måste banken undersöka närmare vad avvikelsen beror på. Oftast visar sig då en legitim förklaring till avvikelsen. Men om banken inte får en godtagbar förklaring till avvikelsen efter att ha gjort en undersökning, ska banken rapportera transaktionen till Finanspolisen.

Finanspolisen granskar den information som bankerna lämnar för att utreda om det är fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Vid misstanke om finansiering av terrorism skickas information omedelbart till Säkerhetspolisen. Hos Finanspolisen finns en stor mängd underrättelser som kommer från olika håll, och tanken är att Finanspolisen ska ge information tillbaka till bankerna, som de kan använda sig av i sin riskbedömning.   

 

Bankfokus NR 2 • JUNI 2 0 1 9