Sönderreglera inte kreditmarknaden

Regeringens förslag om ett utökat mandat för Finansinspektionen är alltför långtgående och kan leda till oönskade konsekvenser. Utan att stärka den finansiella stabiliteten riskerar förslaget leda till att försämra rörligheten på bostads- och arbetsmarknaderna och dämpa tillväxten i ekonomin. 

Efter den senaste finanskrisen har svenska banker byggt upp omfattande buffertar och anses allmänt vara bland de mest robusta i Europa. Ratinginstitutet Moody’s publicerade nyligen en särskild rapport där de menar att inte ens ett kraftigt boprisfall skulle medföra några betydande negativa effekter på det finansiella systemet. 

Det finns dock risker med den snabba husprisökningen och hushållens skuldsättning. Analysföretaget Copenhagen Economics har därför på Bankföreningens uppdrag undersökt orsakerna till prisutvecklingen och kommit fram till att det historiskt låga ränteläget är den viktigaste förklaringen, tätt följt av att byggandet har varit lågt jämfört med befolkningsutvecklingen.   

Samtidigt har regeringen föreslagit att Finansinspektionen ska få ett omfattande mandat att vidta åtgärder för att motverka vad som benämns finansiella obalanser på kreditmarknaden. Problemet är att mandatet inte avgränsas till åtgärder som kan motiveras med risker för den finansiella stabiliteten eller som har väl underbyggda konsumentskyddande syften. Tyvärr innefattar mandatet även makroekonomiska risker och ambitioner att dämpa konjunktursvängningarna i ekonomin. Med det mandat som nu förslås skulle i realiteten hushållens krediter kunna bli mer reglerade än i början av 1980-talet. Vår mening är att ett så långtgående mandat kan komma att användas som ett dåligt substitut för nödvändiga åtgärder inom andra politikområden eller andra myndigheters ansvarsområden. Ett skuldkvotstak vore exempelvis ett synnerligen trubbigt instrument för att dämpa konjunktursvängningar. 

Ett statligt reglerat skuldkvotstak kan innebära att banker förhindras att låna ut högre belopp än motsvarande sex gånger en persons årliga disponibla inkomst. Flertalet banker tillämpar någon form av skuldkvotstak som ett led i en sammantagen kreditbedömning, men att lagstifta om ett sådant tak – och tvinga fram fyrkantiga kreditbedömningar hos bankerna ⎼ sätter strikta statliga gränser för hur människor kan leva och bo. 

Exempelvis skulle en nyexaminerad lärare som tjänar 23 500 kronor i månaden före skatt med ett skuldkvotstak och en belåningsgrad på 85 procent kunna köpa en bostad för maximalt omkring 1,5 miljoner kronor. En nybliven civilingenjör som tjänar 32 000 kronor i månaden skulle maximalt kunna köpa en bostad för omkring 2 miljoner kronor. 

Det är mycket pengar, men kan ställas i relation till att en enrumslägenhet i Solna kostar i genomsnitt omkring 1,8 miljoner kronor och en tvårumslägenhet i Göteborg kostar i genomsnitt omkring 2,4 miljoner kronor. Ett skuldkvotstak tillsammans med det befintliga bolånetaket och amorteringskravet skulle innebära att stora grupper, däribland ungdomar, skulle ställas utanför den ordinarie bostadsmarknaden med negativa konsekvenser för jobb och tillväxt.  

En annan grupp som kan komma i kläm är företagare som belånat sin bostad för att investera i företaget och som samtidigt tar ut en förhållandevis låg inkomst. Enligt en undersökning från Företagarna har mer än var tionde företagare pantsatt sin privata fastighet för att finansiera företaget. Ett statligt skuldkvotstak skulle riskera att begränsa möjligheterna att starta eller expandera som företagare då banken tvingas säga nej. Följden skulle bli att färre företag kan starta, anställa och expandera. 

Analysföretaget Copenhagen Economics har undersökt de ekonomiska effekterna och finner att ett reglerat skuldkvotstak kan innebära en kortsiktigt negativ effekt på BNP motsvarande 0,4 procent, vilket innebär omkring 10 miljarder kronor mindre i skatteintäkter.  

Finansinspektionen behöver ett tydligt och väl definierat mandat för makrotillsyn. Men regeringens förslag är för långtgående. Speciellt i kombination med redan befintliga restriktioner i form av bolånetak och amorteringskrav riskerar nya fyrkantiga statliga regleringar snarare att försämra möjligheten för exempelvis unga och företagare att få lån än att stärka den finansiella stabiliteten.

Hans Lindberg, vd Svenska Bankföreningen                                                     
Johan Hansing, chefsekonom Svenska Bankföreningen