Samverka mot penningtvätt

Så länge det finns kriminalitet kommer människor och företag med kriminellt uppsåt försöka utnyttja banker för att göra svarta pengar vita. Så har det varit i alla tider – det enda som förändras är metoderna. Nu har brottslingarna flyttat sina penningtvättsförsök till den digitala världen. Detta ställer högre krav på banker, företag och myndigheter att hitta de som försöker utnyttja systemen bland miljontals transaktioner från vanliga människor och företag.

Vi har sett flera förbättringar i förebyggandet av finansiell brottslighet de senaste åren. Samhällets medvetenhet har ökat, regelverken har skärpts i flera steg, myndigheterna har fått utökade resurser och bankerna har investerat både personal och pengar i att vässa system, rutiner och processer. I våras meddelade exempelvis Finansinspektionen och Polismyndigheten att de inlett ett nytt operativt samarbete för att bekämpa penningtvätt genom att kunna utbyta konkret information som kan underlätta för att upptäcka och förebygga sådan brottslighet.

Finansiell brottslighet känner inga gränser. Den sträcker sig mellan branscher och mellan länder – och den omsätter stora pengar. De senaste siffrorna från FN är från 2011, men då uppskattades att närmare tre procent av världens BNP utgjordes av svarta pengar – motsvarande i princip hela Tysklands ekonomi. Enorma summor som, när de inte stoppas, urholkar förtroendet för finansbranschen och ytterst hotar tilliten i samhället. Den globala spännvidd som den finansiella brottsligheten har kräver bättre verktyg och möjligheter internationellt. Det är bara genom att hjälpas åt i hela samhället – både inom och mellan länder – som vi kan nå vårt gemensamma mål: att stoppa den finansiella brottsligheten.

Enligt Finanspolisens årsrapport från 2019 stod bankerna för nästan 17 000 anmälningar av misstänkta transaktioner av de totalt cirka 21 700 inrapporterade. Den finansiella brottsligheten söker ständigt nya vägar att kringgå våra regelverk och dessvärre har lagstiftningen inte hängt med. Dagens lagstiftning gör det svårt för banker, företag och myndigheter att dela information om misstänkta aktiviteter med varandra, vilket i praktiken innebär att en brottsling som får kalla handen hos en bank kan börja om och försöka ta sig in hos en annan. För att skärpa systemen har därför bankerna, regeringen och Polisen arbetat intensivt det senaste året och tre stora förändringar är på väg som gör att förutsättningarna för bankerna och rättsväsendet att stoppa penningtvätt kommer att förbättras avsevärt.

1. Från regeringens sida har finansmarknadsminister Per Bolund, på inrådan från bankerna via en framställning från Svenska Bankföreningen, tillsatt en statlig utredning som ska titta närmare på frågor som rör bland annat ökat informationsutbyte och andra åtgärder som krävs för att stärka arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism. En av utredningens viktigaste praktiska frågor är att se över möjligheterna för att effektivt och säkert kunna dela information mellan banker och polisen. Resultatet av utredningen hoppas vi förbättrar den legala grunden för fördjupad samverkan mellan bankerna och polisen och att exempelvis en bank kan varna en annan för misstänkta kunder som försöker utnyttja dem för penningtvätt.

2. Sommaren 2020 inledde Danske Bank, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank samarbetsprojektet SAMLIT (Swedish Anti-Money Laundering Intelligence Task Force) tillsammans med Polisen. Projektet har genomförts som en pilotsatsning i syfte att i praktiken utöka informationsutbytet för att förhindra att bankerna utnyttjas för penningtvätt. Samarbetet formaliseras nu i högre grad och blir en del av den ordinarie verksamheten. Från Bankföreningens sida ser vi gärna att det kan fördjupas ytterligare när ny lagstiftning är på plats. Fler banker bör även på sikt inkluderas i samverkan för att öka effektiviteten.

3. En välavvägd lagstiftning för friare informationsdelning och samverkan mellan Polisen och bankerna skulle öppna möjligheten till kraftfulla digitala gemensamma systemstöd där banker, myndigheter och Polisen kan dela information på ett säkert sätt för att upptäcka och sprida information om misstänkta fall av penningtvätt. Då skapas förutsättningar för en effektiv informationsdelning. Ett sådant omfattande systemstöd betingar stora kostnader och behöver således finansiering. Det är rimligt att bankerna som deltar bidrar till Polisens kostnader för detta. Problemet är att det idag saknas legala möjligheter för en sådan finansieringslösning.

Bankföreningen har därför, i tillägg till sin tidigare framställning om utökade möjligheter till informationsdelning, uppmanat penningtvättsutredningen att föreslå en bestämmelse i penningtvättslagen som innebär att en myndighet ska få ta ut en avgift från andra aktörer, såsom banker, som samverkar med myndigheten. På så vis kan bankerna bidra till exempelvis driften av ett systemstöd, varigenom de får tillgång till information, men också att finansiera andra resurskrävande åtgärder som Polisen vidtar inom ramen för ett nära samarbete mot penningtvätt.

Bankerna gör sitt yttersta för att förebygga, upptäcka och rapportera misstänkta aktiviteter – nu vidtas ytterligare gemensamma åtgärder som innebär både stärkta legala verktyg och praktiskt fungerande system. Sammantaget kommer de gemensamma ansträngningarna från både lagstiftaren, Polisen och bankerna göra det avsevärt svårare för kriminella att utnyttja bankerna för penningtvätt.

Hans Lindberg, vd Svenska Bankföreningen