Ny investeringsskatt hotar återhämtningen
Coronakrisen har visat att de svenska bankerna står stabila även i svåra tider och därför har de kunnat stötta näringslivet med friskt kapital under krisen. Bankernas långsiktiga förmåga att stötta företagens investeringar kommer nu att bli avgörande för att svensk ekonomi inte bara ska klara sig ur krisen utan också kunna återstarta och lyfta sig starkare. Trots detta presenterade regeringen och dess stödpartier den 17 september ett förslag på ännu en skatt på bankers verksamhet och kunder.
Den föreslagna investeringsskatten har en bred träffbild. Den innebär att hushållens bolån blir dyrare. Den träffar bankernas lån till små och medelstora företag. Den fördyrar för svenska exportbolag som finansierar sin försäljning genom statliga SEK eller privata banker. Skatten träffar också kommunägda Kommuninvests lån till kommunala välfärdssatsningar.
Samtidigt är det underligt nog bara ett fåtal banker och kreditinstitut som ska betala. Av Sveriges 125 banker ska endast sju betala skatten. Av de 37 utländska banker som är verksamma i Sverige ska två betala. Långivare som inte är kreditinstitut, till exempel de snabbväxande bolånefonderna, blir inte heller de skattskyldiga. Även den så kallade skuggbankssektorn står utanför systemet. För de få som är utvalda att betala skatten motsvarar skatteuttaget en höjning av bolagsskatten från 20,6 till närmare 30 procent.
Den nya skatten motiveras med att finansiella kriser kan orsaka stora samhällskostnader. Regeringen bortser då helt från vilka omfattande förändringar som skett sedan finanskrisen. Tolv år efter den globala finanskrisen har nämligen omfattande regelverk införts för banker. De internationellt beslutade reglerna har genomförts striktare i Sverige än i andra länder och de svenska bankerna hör därför till Europas mest välkapitaliserade. Svenska banker har de senaste fem åren betalat 37 miljarder kronor i resolutions- och insättningsgarantiavgifter. De fonder och reserver som är avsatta för att stötta bankers kunder och det finansiella systemet i händelse av kris uppgår till 130 miljarder kronor och är större än i något annat land.
Sannolikt är Sverige det land i världen som har allra högst skyddsvallar i form av strikta regelkrav och pengar avsatta för krisåtgärder. Svenska banker omfattas dessutom av en internationell lagstiftning som är tvingande i att det är ägare och investerare i banker som i både första och andra hand ska bära riskerna om en bank går omkull, inte skattebetalarna.
Skatten kommer inte bidra till ökad finansiell stabilitet – däremot leder den till en rad negativa effekter för samhället.
- Det är i praktiken en investeringsskatt. På samma sätt som ökad skatt på bensin leder till högre bensinpriser så leder högre skatt på bankers upplåning till högre räntor för den som banken lånar pengarna till. Med dyrare och därmed mindre tillgängligt kapital minskar företags förmåga att investera i nya innovationer och maskiner vilket begränsar den svenska ekonomins tillväxtpotential. Dyrare krediter till företag drabbar därmed även investeringar i hållbar och grön innovation.
- Dyrare finansiering av export. Enligt förslaget ska investeringsskatten uppgå till en andel av kreditinstitutets totala skulder som kan hänföras till bankens verksamhet i Sverige. Trots detta innebär förslaget att när en svensk bank finansierar ett svenskt företag med internationell verksamhet så beskattas hela lånet, oavsett om det används för att finansiera svensk export eller en investering i den utländska verksamheten. För stora svenska exportbolag med verksamhet i hela världen är det en konkurrensnackdel om deras finansiering fördyras.
- Bankerna får svårare att konkurrera internationellt. Stora internationella bolag med bas i Sverige har alternativet att finansiera sig via utländska banker. Dyrare lån från svenska banker kommer att ge incitament att välja utländska banker. När det blåser på finansmarknaderna har det visat sig att banker i första hand värnar sina kärnkunder. Att ha ett starkt inhemskt bankväsende är därför en trygghet i kristider.
- De finansiella riskerna ökar. Bankerna är numera hårt reglerade, men frågan är vad som händer nästa gång det blåser på finansmarknaderna om utlåningen skiftat över till värdepappersmarknaden och oreglerade företag. Finanskrisen 2008 hade sitt ursprung i så kallade subprimelån, där lånen finansierades av skuggbanker. Bankskatten skulle leda till ett ökat inslag av finansieringsformer likt det som skapade finanskrisen i USA. Därmed lämnas en större del av risken i det finansiella systemet utanför de skyddsmekanismer samhället byggt upp med kapitalkrav och annan reglering. Då försvagas det finansiella systemets motståndskraft och kontraproduktivt nog så ökar skatten riskerna i ekonomin.
- Skatten är olaglig. Den föreslagna skatten snedvrider konkurrensen mellan små och stora banker och mellan svenska och utländska banker. Detta gör att förslaget enligt vår bedömning strider mot EU:s statsstödsregelverk. Regeringen är själv rädd för att de presenterat ett olagligt förslag och har därför för avsikt att anmäla sitt eget förslag till EU-kommissionen för att få det prövat.
Sammantaget skulle det nya förslaget till investeringsskatt leda till färre investeringar, försämrad svensk konkurrenskraft, minskad export och ökade finansiella obalanser. Dessutom tyder mycket på att skatten är olaglig i sin konstruktion och att EU-kommissionen sannolikt kommer att stoppa den. Regeringen och stödpartierna gör därför bäst i att redan nu ta tillbaka förslaget.
Hans Lindberg
Vd, Svenska Bankföreningen