Tidigare Europolchef sågar systemet mot penningtvätt

- Hela poängen med regimen mot penningtvätt när det skapades för 30, 40 år sedan var att hindra smutsiga pengar från att komma in i banksystemet. Det enklaste måttet på effektiviteten är ’hur mycket smutsiga pengar stoppar vi’? Samstämmiga siffror säger att det rör sig om runt 1 procent. Det talar för att vi misslyckas, säger walesaren Rob Wainwright när Bankfokus möter honom i samband Bankmötet i november i Stockholm.

Penningtvätt härrör från brott som genererar pengar: droghandel, trafficking, stölder för att nämna några. Dagens kriminella är ofta välorganiserade, specialiserade, storskaliga och samarbetar över gränserna. De anlitar nätverk av professionella penningtvättare – enligt Rob Wainwright finns det 400 professionella penningtvättare i Europa – som tar hand om kontanterna, sprider ut dem över världen, skickar dem från konto till konto i många led, för att göra det svårt att se var de kommer ifrån.

- Regimen för att bekämpa penningtvätt har helt enkelt inte hängt med den moderna tidens kriminalitet. Det har dessutom genom åren utvecklats en kultur kring compliance, regelefterlevnad, som vore det ett självändamål. Bankerna måste självklart vara compliant, men de kan vara 100 procent compliant och ändå bara stoppa 1 procent av de kriminella tillgångarna. Ingenstans inom systemet kontrollerar vi effekten av ansträngningarna.

Är de många miljarder som bankerna lägger ner för att hindra penningtvätt helt bortkastade pengar?

- Nej, det är rätt att investera mycket i det, för det är ett allvarligt problem. Men jag skulle också vilja att myndigheterna investerar mer. Polisen i Europa har generellt för lite resurser och personal till det här.

- Bankernas ansträngningar kunde dock användas på ett bättre sätt. 90 procent av bankernas misstankerapporter till polisen kommer aldrig till användning; de är inte användbara.

Då har bankerna ändå sorterat ifrån en stor andel falsklarm, avvikelser som den automatiska transaktionsövervakningen har hittat, men som vid en manuell granskning visar sig vara vanliga lagliga transaktioner. Bankerna arbetar hårt med att få ner antalet falsklarm och har bland annat investerat i intelligent teknik, som AI.

- Sådant har en positiv effekt, men ganska liten. Med bästa möjliga teknik skulle vi kanske återta 2 procent kriminella medel i stället för 1 procent. Man använder en smartare teknik men tittar fortfarande på brus.

Lösningen enligt Rob Wainwright är att snäva in vad man tittar på, genom ett mer underrättelsebaserat tillvägagångssätt.

- Med den transaktionsövervakning vi har nu försöker vi titta på allt och alla, i stället för att rikta in oss på den lilla delen bankkunder som misstänks hålla på med kriminella aktiviteter. Transaktionsövervakning är ett mycket kraftfullt verktyg, jag önskar bara att man kunde använda det på ett bättre sätt.

För att bankerna ska kunna rikta sökarljuset mot de kriminella krävs att de får reda på vilka de är. I Sverige har bankerna länge efterfrågat mer information från polisen. I dagsläget får de inte ens återkoppling om de rapporter de skickar till polisen är användbara, än mindre veta vilka som misstänks för penningtvätt. Hindret är sekretess- och dataskyddsregler, och i viss mån resursbrist hos polisen. Bankerna hindras även att sinsemellan dela information om misstänkta penningtvättare. Bankföreningen har lämnat åtskilliga propåer till olika regeringar genom åren, en så sent som i oktober i år, för att få till stånd en översyn av reglerna för informationsdelning vid penningtvättsmisstanke.

Den tidigare Europolchefen är en stark förespråkare av att bankerna och polisen ska få dela information mellan sig.

- Man har provat det här i England i mindre projekt – att utgå från polisens information om vilka man bör övervaka – och det är förbluffande vilka resultat man har uppnått, effektiviteten har mångfaldigats.

Hans bedömning är att nuvarande sekretess- och dataskyddsregler tillåter ett mått av informationsdelning.

- GDPR behöver inte ändras. Jag tycker att bankmyndigheterna kan tolka GDPR på ett bättre sätt. I Sverige och andra länder finns det ganska starka restriktioner kring möjligheterna till informationsdelning, både med polisen, andra banker och över gränserna. Sekretess- och dataskyddsreglerna skyddar viktiga medborgarrättigheter, men de har fått den oavsiktliga konsekvensen att göra det svårare att hitta finansiell kriminalitet. Vi måste hitta en bättre balans.

Han säger sig bli besviken när folk använder lagstiftningen som ursäkt för att inte göra något.

- På Europol, där vi samlade data från 1 000 olika rättsmyndigheter, arbetade vi under mycket strikta förhållanden vad gäller sekretess, och vi hittade ändå möjligheter att arbeta operativt. GDPR och sekretessreglerna säger absolut inte nej till detta, förutsatt att man går tillväga på rätt sätt och följer proportionalitetsprinciper – att man inte samlar in data från alla hela tiden och använder det för alla syften. Det skulle absolut gå att göra i finanssektorn också. Och det görs redan i de flesta länder, men inte systematiskt utan ad hoc.

Det krävs dock politisk vilja för att få till en ändring av systemet.

- I Holland och Storbritannien har man nått framgång med detta, och i båda fallen har det drivits av regering och parlament. Jag anar en ökad aptit hos den svenska regeringen att göra det här också.

I Storbritannien finns samarbetet JMLIT, Joint Money Laundering Intelliggence Taskforce, som sammanför polisen och bankerna. I Holland har ett liknande offentligt-privat samarbete just annonserats. När penningtvättsdirektivet nästa år blir föremål för översyn, tycker Rob Wainwright att man kan passa på att göra några mindre modifieringar för att uppmuntra till offentlig-privata partnerskap.

Att hävda att dagens system med transaktionsövervakning av alla kunder och transaktioner är ett bättre sätt att respektera folks privatliv, anser han är en ironi.

- Det är snarare tvärtom faktiskt. Helt oskyldiga kan uteslutas från banksystemet eller får åtminstone svara på en massa frågor om varför de vill överföra 5 000 euro till någon. En mer riktad övervakning har mindre påverkan på majoriteten av befolkningen.    

Resultatet av arbetet mot penningtvätt i Sverige

14 000 misstankerapporter om penningtvätt skickade bankerna i Sverige till Finanspolisen förra året. Totalt mottog Finanspolisen 19 000. Många andra är skyldiga att skicka misstankerapporter, till exempel advokatbyråer, revisorer, kasinon och bilhandlare.

64 miljoner kronor kriminella medel återtogs av Finanspolisen förra året.

Bankfokus NR 4 • DECEMBER 2 0 1 9