BANKER OCH LANDSBYGD - Med den tätvuxna tornedalsfuran som råvara

   Sågverket har legat där sedan 50-talet, då det startades av fadern till de nuvarande ägarna Sigvard och Jan-Erik Juto. På 90-talet utvecklades företaget genom investeringar till att bli mer industriellt. 1999 kom dock ett dråpslag i form av en brand som totalförstörde sågverket.

- Det var en tuff resa, men allt byggdes upp och två år senare var det full fart igen. Sedan dess har investeringarna fortsatt; bara de senaste fem åren har vi investerat minst 40 miljoner. Även om vi är en förhållandevis modern anläggning i och med branden, fortsätter vi att försöka ligga på topp med modernare utrustning hela tiden, berättar Anette Jönsson, Jutos Timbers marknadschef och barnbarn till grundaren.

Företaget, som säljer furu till högkvalitativa snickeridetaljer, har under 2000-talet också gjort en aktiv marknadssatsning, vilket har resulterat i att England och Nordafrika nu har blivit de största marknaderna. Övrig export går till Europa och Japan. Endast liten del avsätts i Sverige.

- Det kanske låter konstigt, men det är långt till den svenska marknaden för oss. Till de utländska kunderna kör vi till Piteå och lassar på båt. Inom Sverige är det bara lastbil, och det blir dyrt per kubikmeter.

Det har hänt mycket i Jutos Timbers historia, expansion och modernisering, brand och återuppbyggnad, utlandssatsning. Vad har banken betytt för företagets utveckling?

- Det skulle inte funka om vi inte hade en bra kontakt med vår bank. I perioder har vi kontakt dagligen, om vi ska investera eller göra några affärer som vi behöver extra stöd med. Annars är det kanske en gång i månaden.

Banken ligger i Pajala, 60 kilometer bort.

- Jag tycker det fungerar bra. Mestadels har vi kontakt per telefon. Ett par gånger om året träffas vi antingen på banken eller hos oss. Det kan vara ett papper som behöver skrivas på eller de kommer hit med en expert och berättar om valutasäkring, till exempel.

Vad betyder det att de kommer till er?

- De får en bättre bild av företaget när de har varit och besökt oss. Sedan är vi väldigt hårt uppbundna så det underlättar för oss att de kommer.

Justos Timber har ju funnits länge och relationen med banken har förändrats över tid. Vad har det inneburit att det har kommit nya och digitala tjänster genom åren?

- Det är därför vi inte har behov av någon närmare kontakt. Ändå skulle jag inte vilja ha banken längre bort, i till exempel Luleå (160 kilometer söderut, red). Det skulle betyda längre resor och färre kontakter. Jag vill nog påstå att det är viktigt, även om vi kan göra mycket via nätet idag. Den personliga kontakten går aldrig att överbrygga med digitalisering.

Läs om Jutos Timbers bank: ”Långt till kunderna är normalläget”

Bankfokus NR 3 • OKTOBER 2 0 1 8