Vd har ordet: Öka tryggheten för bostadsköpare
Marknaden för bostadsrätter har under lång tid vuxit betydligt snabbare än småhusmarknaden. För drygt 20 år sedan stod bostadsrätter för endast en tjugondel av hushållens bolån – i dag är det istället en tredjedel. Under 2000-talet har utlåningen till bostadsrätter tiofaldigats och uppgår nu till över 1 000 miljarder kronor.
Bostadsrättsmarknaden har rört sig snabbt, men skyddet för den enskilda konsumenten har inte följt med i samma tempo. Dagens lagstiftning är i flera delar svag och i vissa fall står konsumenten oskyddad mot bedrägerier eller misstag. Riskerna kan dessutom vältras över på samhället om skuldsättningen blir för hög.
Tre åtgärder som kan medföra ökad trygghet för den som köper en bostadsrätt vore:
- Inför ett centralt register för bostadsrätter
Införandet av ett centralt register för bostadsrätter skulle öka tryggheten och säkerheten för köparen. Ett centralt register skulle underlätta arbetet med att kontrollera ägarförhållanden, pantsättningar och eventuella förfogandeinskränkningar. Dessutom skulle risken för olika typer av bedrägerier minska betydligt. Ett centralt statligt bostadsrättsregister bör därför skyndsamt utredas så att ett sådant kan införas snarast möjligt.
- Ange bostadsrättens totalpris
En viktig aspekt vid köp av en bostadsrättslägenhet är att de flesta bostadsrättsföreningar har skulder. Vid en förändring från dagens låga ränteläge får således inte bara bostadsrättsinnehavaren utan även föreningen högre räntekostnader, vilket riskerar att leda till höjda avgifter. Generellt sett är kunskapen om föreningens skuldsättning låg och många bostadsrättsköpare inser inte att de vid köp av en bostadsrättslägenhet i praktiken även tar över lägenhetens andel av föreningens lån.
Ett effektivt sätt att stärka konsumentens ställning är därför att, precis som i Norge, göra det obligatoriskt att i bostadsannonser tydligt ange en bostadsrättslägenhets totalpris, det vill säga summan av det pris som tas ut för bostadsrätten och den andel av föreningens skuld som följer av köpet.
- Uppmuntra till tryggare räntebindningstider
I samband med att ett hushåll ansöker om bolån gör alla banker en bedömning av deras kreditförmåga genom en så kallad kvar-att-leva-på kalkyl (kalp). Denna kreditprocess är ofta vad som faktiskt begränsar en bolånetagare från att låna den summa den vill. Även om bolånetagaren är beredd att teckna ett bolån med en lång räntebindningstid, exempelvis fem eller tio år, måste personen ändå klara en simulering av en ränta som är flera gånger så hög som den bundna räntan. Bolånetagarna saknar därmed ett viktigt incitament för att skaffa sig ökad trygghet genom att binda sin ränta.
Riksbankschef Stefan Ingves gick nyligen ut och förordade politiska ingrepp för att fler svenskar ska binda sina bolån. Att lagstifta om en sådan fråga vore ett anmärkningsvärt ingrepp i avtalsrätten och sannolikt något som skulle drabba hushållen. I själva verket räcker det att anpassa kalp-räntan vid kreditbedömning utifrån bindningstid för att både uppnå Riksbankens önskade resultat och för att kreditgivningen ska bli mer rättvis för konsumenten.
Ett bostadsrättsregister, en öppen redovisning av bostadspriser inklusive föreningsskuld samt en kreditprocess anpassad efter ränterisken kan därför bidra positivt på svensk bostadsmarknad. Åtgärder både konsumenterna och samhället vinner på.
Trevlig sommar!
Bankfokus NR 2 • JUNI 2 0 1 8