109 miljarder kronor i de svenska krisfonderna

Förra året betalade banker och andra finansiella institut 8,4 miljarder kronor i avgifter till insättningsgarantifonden och resolutionsreserven. Vid utgången av 2017 uppgick de fonderade medlen i dessa fonder och i stabilitetsfonden till sammanlagt 109 miljarder kronor. Allt startade med att insättningsgarantin skapades 1996 och att det infördes årliga avgifter för att finansiera uppbyggnaden av insättningsgarantifonden.

Skriv ut

De fonder som har byggts upp i Sverige runt olika åtgärder för att bevara finansiell stabilitet består idag av insättningsgarantifonden, stabilitetsfonden och resolutionsreserven. De fonderade medlen uppgick i slutet av 2017 till 40,1 miljarder kronor i insättningsgarantifonden, 40,2 miljarder kronor i stabilitetsfonden och 22,8 miljarder kronor i resolutionsreserven. Totalt uppgick fonderna till 109 miljarder kronor vilket motsvarar 6,5 procent av de garanterade insättningarna.

Insättningsgarantifonden

Insättningsgarantifonden skapades 1996 efter att den svenska insättningsgarantin infördes samma år. Den dåvarande Bankstödsnämnden ombildades till Insättningsgarantinämnden och fick till uppgift att administrera den statliga garantin för insättningar i banker och vissa värdepappersbolag. 2008 togs ansvaret för insättningsgarantin och insättningsgarantifonden över av Riksgäldskontoret.

De första fem åren fram till år 2000 var avgiften till insättningsgarantin högre och uppgick årligen till ungefär 0,5 procent av den garanterade inlåningen i banker. På så sätt ökade de fonderade medlen i insättningsgarantifonden snabbt från 1 miljard kronor år 1996 till 10 miljarder kronor år 2000. År 2001 sänktes avgiften till insättningsgarantin och har sedan dess motsvarat 0,1 procent av de garanterade insättningarna vid utgången av föregående år.

Figur 1: Tillgångar i fonder kopplade till finansiell stabilitet, miljarder kronor

Källa: Riksgäldskontoret och Bankföreningen

Vid utgången av 2017 uppgick tillgångarna i insättningsgarantifonden till 40,1 miljarder kronor. De garanterade insättningarna var 1 689 miljarder kronor vid utgången av 2016 (senaste tillgängliga uppgift) och det innebär att insättningsgarantifonden uppgår därmed till 2,4 procent av de garanterade insättningarna, vilket ger god marginal till EU-kravet på minst 0,8 procent av de garanterade insättningarna.

Stabilitetsfonden

År 2008 fick Riksgälden, utöver insättningsgarantin och investerarskyddet, ansvar för det då införda statliga garantiprogrammet för banker och bostadsinstitut samt uppdrag att besluta om stödåtgärder till banker och kreditinstitut. För att finansiera eventuella framtida stödåtgärder skapades stabilitetsfonden vars målsättning var att inom 15 år uppgå till 2,5 procent av BNP. Uppbyggnaden av fonden finansierades av instituten genom årliga stabilitetsavgifter samt från de dåvarande avgifterna från institut som var anslutna till garantiprogrammet. Första året tillförde staten även 15 miljarder kronor till stabilitetsfonden som ett särskilt anslag. Vid utgången av år 2017 var fondens tillgångar 40,2 miljarder kronor.

2016 gjordes lagstiftningen kring statligt stöd till banker om och möjligheten att ge förebyggande stöd till banker begränsades. Därför flyttades 19 miljarder kronor av stabilitetsfondens tillgångar till den nyinrättade resolutionsreserven och avgiftsuttaget från bankerna till stabilitetsfonden upphörde under 2017.

Figur 2: Inbetalda avgifter till fonderna för finansiell stabilitet, miljarder kronor.

Resolutionsreserven

2016 fick Riksgälden ansvar att vara svensk resolutionsmyndighet enligt de nya regelverk för krishantering som ersätter stora delar av den bankstödslagstiftning som infördes 2008. Genom resolutionsreglerna skapas ett särskilt förfarande för att hantera ett institut i kris utan att försätta det i konkurs. Resolution är tänkt att användas för institut som bedöms ha stor betydelse för den finansiella stabiliteten och därför inte bör försättas i konkurs. Vid ett resolutionsförfarande kan det behövas extern finansiering för att resolutionen ska lyckas och därför inrättades resolutionsreserven.

I stället för de tidigare avgifterna till stabilitetsfonden fick de avgiftsskyldiga bankerna och andra finansiella institut istället börja betala en resolutionsavgift för att bygga upp resolutionsreserven. Vid utgången av 2017 uppgick tillgångarna till 28,8 miljarder kronor.

Tillgångarna motsvarade 1,7 procent av de garanterade insättningarna i slutet av 2017. Avgifterna till resolutionsreserven ska enligt den nya svenska lagstiftningen från år 2017 betalas så länge som behållningen i resolutionsreserven understiger 3 procent av institutens sammanlagda garanterade insättningar. Resolutionsreserven ska uppgå till minst 1 procent av de garanterade insättningarna. Om reserven sjunker under 1 procent av de garanterade insättningarna tas extra avgifter ut för att återställa nivån.

Under 2017 betalade 181 institut 6,5 miljarder kronor i resolutionsavgift. De större instituten, 54 stycken, betalade 99,9 procent av resolutionsavgiften. Avgiften var 0,09 procent av avgiftsunderlaget. År 2018 höjs årsavgiften temporärt till 0,125, för att året därpå åter sänkas. Mindre institut betalar en avgift enligt schablon medan större institut betalar en riskjusterad avgift.

Bankfokus NR 2 • JUNI 2 0 1 8