Bankfokus Nr 2, 2017

Stark kritik mot förslag om resolutionsavgift

I skrivande stund är det oklart hur regeringen avser att gå vidare med förslaget om höjd och permanentad resolutionsavgift. Under våren har det dock debatterats flitigt från olika utgångspunkter. Vi ber Bankföreningens chefsekonom Johan Hansing sammanfatta vad som hänt.
Johan Hansing, chefsekonom på Bankföreningen

Regeringens förslag skickades ut på remiss i slutet av februari. Vilka synpunkter kom fram i remissomgången?

- Jag skulle vilja säga att de flesta tunga remissinstanser var kritiska till förslaget, men av olika skäl. Finansinspektionen avstyrkte förslaget och menade att en permanent avgift inte går att motivera utifrån syftet med resolutionsregelverket. Riksbanken ansåg att det är tveksamt om en ökning av resolutionsavgiften verkligen bidrar till att stärka resurserna för att hantera en finanskris. Samtliga myndigheter inom det finansiella området ansåg att den nuvarande målnivån för resolutionsreservens storlek, tre procent av garanterade insättningar, bör behållas. Många remissinstanser framhöll att förslaget nästan helt saknade motivering och att konsekvensanalysen var bristfällig.

Vilka var de viktigaste synpunkterna från Bankföreningen?

- Vi pekade på att förslaget skulle innebära att det svenska resolutionssystemet helt skulle skilja sig från motsvarande system i andra EU-länder och i Bankunionen. Förslaget om att göra avgiften permanent skapar på sikt orimliga skillnader mellan svenska och utländska banker. Det föreslagna avgiftsuttaget på 13 miljarder kronor per år är mer än vad bankerna betalar i svensk bolagsskatt varje år, och då ska man veta att bankerna tillhör de största skattebetalarna av alla företag i Sverige.

Bankföreningen anlitade professor Ulf Bernitz för att rättsligt granska förslaget. Vad kom han fram till?

- Hans viktigaste slutsats var att förslaget sannolikt inte är förenligt med EU-rätten, eftersom det avviker så markant från krishanteringsdirektivet. Bland annat pekade han på den konkurrenssnedvridning som blir fallet när utländska bankfilialer i Sverige kommer att betala väsentligt lägre avgift än andra banker på den svenska marknaden. Han drog också slutsatsen att den kraftigt höjda och permanenta avgiften bör ses som en förtäckt skatt, och att den skattehöjning förslaget i praktiken innebär har presenterats på ett vilseledande sätt.

Frågan om fondering har diskuterats. Vad handlar det om?

- Sverige skiljer sig från nästan alla andra EU-länder genom att vi inte placerar de inbetalda avgifterna i en separat fond. Reaktioner under våren från till exempel investerare, visar att ett system där inbetalda resolutionsavgifter kan användas för politiska reformer är mindre trovärdigt än fonderade system. Det svenska systemet innebär att politiker kan frestas att höja avgiften av andra skäl än för att stärka resolutionssystemet och den finansiella stabiliteten.

Vilka lärdomar tycker du att vi kan dra av processen kring resolutionsavgiften?

- En första lärdom är att ett förslag som har så långtgående effekter måste vara mycket bättre motiverat och åtföljas av en ordentlig konsekvensanalys. Regeringens förslag är ett hastverk. En andra lärdom är att vi återigen ser vilka problem som kan uppstå om man alltför markant avviker från gemensamt beslutade EU-regler. Ett viktigt syfte med enhetliga regler i EU är att skapa likvärdiga verksamhetsförutsättningar för alla banker oberoende av var banken har sitt huvudkontor.

 

Bankfokus NR 2 • JUNI 2 0 1 7