Finansinspektionens makrotillsynsmandat får inte bli för långtgående

  Bankföreningen är i sitt remissvar kritisk till att Finansinspektionen får ett sådant långtgående mandat att motverka inte bara finansiella stabilitetsrisker utan även makroekonomiska risker även om de inte utgör en risk mot den finansiella stabiliteten.

 – Förslaget skulle i praktiken innebära att Finansinspektionen får mandat att bedriva stabiliseringspolitik för att minska konjunktursvängningarna, trots att det ligger utanför myndighetens ansvarsområde, säger Bankföreningens vd Hans Lindberg.

Bankföreningen anser att ett mandat för att utöva makrotillsyn bör avgränsas till åtgärder som kan motiveras med risker för den finansiella stabiliteten eller som har väl underbyggda konsumentskyddande syften. EU:s makrotillsynsmyndighet, ESRB, är i sin rekommendation tydlig med att de nationella makrotillsynsmandaten främsta mål bör vara att värna den finansiella stabiliteten och inte att motverka makroekonomiska risker, såvida de inte utgör en risk för den finansiella stabiliteten. Denna avgränsning är viktig för att undvika att makrotillsynsåtgärder används som ett dåligt substitut för åtgärder inom andra politikområden eller andra myndigheters ansvarsområden (till exempel underlätta bostadsbyggande, minska ränteavdraget eller ändra reporäntan).

Ingrepp i människors liv

– Det är viktigt att eventuella makrotillsynsverktyg används med stor försiktighet. Det kan bli fråga om långtgående ingrepp i människors privatekonomi och vardag – ett sådant exempel är skuldkvotstak. Många kan få svårt att finansiera sitt boende, konstaterar Hans Lindberg.

I sitt yttrande avstyrker Bankföreningen den metod som föreslås för att ge Finansinspektionen ett vidare makrotillsynsmandat. Bankföreningen anser att de föreslagna lagbestämmelserna - med innebörden att en bank i sin verksamhet inte får bidra till finansiell obalans - är otydliga, oförutsägbara och saknar närmare definition av innebörden av finansiella obalanser. Det är därför omöjligt för ett enskilt institut att säkerställa att det lever upp till det föreslagna lagkravet, och således att avgöra var gränserna för ett ingripande från Finansinspektionen går.

Lagbestämmelserna ställer också krav på instituten att ha ett långtgående makroansvar som går utöver vad ett enskilt institut har möjlighet att beakta i sina affärsbeslut. Exempelvis förutsätts att banken i sin egen utlåning tar hänsyn till hur mycket andra institut lånar ut. Den informationen har banken inte om sina konkurrenter, och ska heller inte ha.

Bankfokus NR 2 • JUNI 2 0 1 7