Det här är Basel 4

Under flera års tid har Baselkommittén arbetat med det som officiellt kallas för färdigställandet av Basel 3, men som allmänt har kommit att benämnas Basel 4 eftersom förändringarna är så pass genomgripande. Strax före jul kunde kommittén enas om det slutliga regelverket vilket innebär att det nu finns en komplett global standard för bankers kapitaltäckning.

Skriv ut

Enligt överenskommelsen i Baselkommittén ska reglerna träda i kraft senast 1 januari 2022, med undantag för det så kallade kapitalgolvet som fasas in över en femårsperiod till år 2027. För att reglerna ska gälla för svenska banker krävs dock en EU-implementering, det vill säga att de förordningar och direktiv som styr kapitaltäckningskraven i EU revideras.

Här är de huvudsakliga byggstenarna i Basel 4

Nya schablonmetoder för kreditrisk

Schablonmetoderna för kreditrisk används huvudsakligen av små och medelstora banker. Som namnet anger innebär metoderna att en bank använder sig av schabloniserade riskvikter istället för att beräkna riskvikterna själva med så kallade interna modeller.

En nyhet i Basel 4 är att schablonmetoderna ska utgöra grund för ett kapitalgolv (se nedan).

De schabloniserade riskvikterna har gjorts mer riskkänsliga, bland annat eftersom de enligt de nya Baselreglerna ska utgöra grund för kapitalgolvet. Ett exempel är att riskvikten för bostadslån ändrats från en enhetlig nivå på 35 procent till en differentierad riskvikt beroende på bostadens belåningsgrad. Om belåningsgraden exempelvis är mellan 50 och 60 procent blir riskvikten 25 procent. Om den är mellan 80 och 90 procent blir riskvikten 40 procent.

För utlåning till företag finns en differentierad, ratingbaserad riskviktsskala för de företag som har rating, det vill säga kreditvärderas av institut som S&P och Moody’s. Övriga företag får i normalfallet en enhetlig riskvikt på 100 procent med undantag för små- och medelstora företag som får en riskvikt på 85 procent.

Till skillnad mot nuvarande Baselregler får exponeringar mot säkerställda obligationer en särskild, och mer förmånlig, behandling.

Begränsningar för användning av interna modeller

För kreditrisker mot stora företag och banker tillåts inte längre de mest avancerade av de interna modellerna. Det innebär att enbart sannolikheten för fallissemang får skattas med interna modeller. Övriga parametrar fastställs i regelverket.

För flera riskklasser införs ”golv” för de parametrar som skattas med interna modeller, så kallade ”input floors”.

Förändringar för beräkning av operativ risk och marknadsrisk

Ett helt nytt regelverk för marknadsrisk (Fundamental Review of the Trading Book) är redan beslutat. En ny schablonmetod utgör golv för tillämpningen av den interna modellen.

För operativ risk (risken för brand, bedrägerier etc) ersätts den nuvarande avancerade metoden (AMA) samt de olika schablonmetoderna av en ny förenklad metod som ska användas av alla banker.

Den operativa risken mäts i den nya metoden genom två huvudsakliga komponenter: storleken på bankens intäkter samt de historiska operativa förlusterna.

Kapitalgolv och bruttosoliditetskrav

Ett nytt kapitalgolv, ett så kallat ”output floor”, införs för banker som använder interna modeller.

Golvet innebär att ett kapitalkrav måste uppfyllas baserat på det högsta av de samlade riskvägda tillgångarna beräknat med interna modeller eller beräknat utifrån ett golv satt till 72,5 procent av vad som följer av de nya schablonmetoderna.

Bruttosoliditetskravet - det vill säga kravet på kapital i förhållande bankens totala tillgångar, även kallat leverage ratio - fastställs, i enlighet med vad som tidigare kommunicerats, till 3 procent. De banker som klassas som globalt systemviktiga får högre krav än övriga banker.

Bankfokus NR 1 • MARS 2 0 1 8