Corona

IFRS 9 Finansiella instrument och förväntade kreditförluster

Redovisningsreglerna i Sverige och resten av EU grundar sig på den internationella standardsättaren IASB:s redovisningsstandard. Redovisningen av värdet på finansiella tillgångar och förväntade kreditförluster regleras i standarden IFRS 9 Finansiella instrument.

IFRS 9 trädde ikraft för räkenskapsår som startade den 1 januari 2018 eller senare. IFRS 9 har antagits av EU via en förordning (EU) 2016/2067.

Nedskrivning av finansiella tillgångar

Reserveringar för kreditförluster ska i IFRS 9 göras framåtblickande istället för bakåtblickande som var fallet enligt reglerna som gällde före 2018. Man talar numera om ”förväntade” kreditförluster i stället för om det mer tillbakablickande begreppet ”befarade” kreditförluster. Syftet är att minska svängningar i redovisade kreditförluster.

Den nya modellen bygger på en indelning av tillgångarna i tre steg:

- Steg 1. Varje finansiell tillgång, till exempel en företagskredit, hänförs till steg 1 då den redovisas första gången, med undantag för de tillgångar för vilka det finns objektiva belägg för att de är osäkra. För tillgångar i steg 1 redovisas reserveringar för kreditförluster beräknade som tolv månaders förväntad förlust, vilket baseras på sannolikheten för att motparten fallerar inom tolv månader från balansdagen.

- Steg 2. Här redovisas tillgångar som överförts från steg 1. För tillgångar i steg 2 redovisas reserveringar för kreditförluster beräknade som återstående löptid för det finansiella avtalet, vilket baseras på sannolikheten för att motparten fallerar någon gång under tillgångens hela löptid.

- Steg 3. Denna kategori innefattar tillgångar för vilka det finns objektiva belägg för att de är "osäkra lånefordringar". För tillgångar i steg 3 redovisas reserveringar för kreditförluster beräknade som återstående löptid på samma sätt som för tillgångar i steg 2.

Nedskrivningar av finansiella tillgångar eller kreditförluster redovisas i resultaträkningen under posten ”Förväntade kreditförluster, netto”.

Bestämning av betydande ökning av kreditrisk

På varje balansdag ska företaget bedöma om kreditrisken för en finansiell tillgång har ökat betydligt sedan det första redovisningstillfället.

Lån med en uppmjukning av avtalsvillkoren, till exempel i form av en tillfällig amorteringsfrihet, är en indikator på att motpartens kreditvärdighet har försämrats, men för att en förflyttning ska göras från steg 1 till steg 2 i modellen för nedskrivning av finansiella tillgångar krävs en ”betydande ökning av kreditrisken” (Significant Increase in Credit Risk, SICR).

Tillsynsmyndigheternas agerande med anledning av covid-19

Kraven på reservering för utlåning som flyttas från steg 1 till steg 2 eller 3 i IFRS 9:s modell för förväntade kreditförluster kan leda till betydande förluster i bankerna. Välkapitaliserade och starka banker har dock en avgörande betydelse för den finansiella stabiliteten i det finansiella systemet, inte minst under en kris, och tillsynsmyndigheter och standardsättare har därför sett behov av lättnader i regelverken.

Den europeiska tillsynsmyndigheten för värdepappersbolag och värdepappersmarknader (ESMA) samt dess motsvarighet för tillsyn av banker (EBA) publicerade den 25 mars och den 2 april uppmjukningar av regelverken för banker som bland annat omfattade tillsynsförordningen 575/2013 och IFRS 9. Uppmjukningarna avsåg bland annat hur begreppen avtalseftergift (”forbearance”) och fallissemang (”default”) skulle tolkas och tillämpas samt gick även ut på att generella lättnader, såsom betalningsanstånd, inte per automatik skulle ses som anståndsåtgärder eller indikationer på en betydande ökning av kreditrisken hos låntagen. Detta avsåg både lån till hushåll och företag.

Finansinspektionen ställde sig bakom dessa uttalanden. Den 27 mars uttalade den internationella standardsättaren på redovisningsområdet IASB att företag som tillämpar IFRS bör beakta den vägledning som internationella och nationella tillsynsmyndigheter gör.

Hur hantera lån med avtalseftergift till följd av covid-19?

Det betyder att för alla de bolånekunder som bankerna ger allmän amorteringsfrihet behöver bankerna inte i varje enskilt fall noggrant analysera om de behöver flytta utlåningen från steg 1 till steg 2 i IFRS 9 modell för nedskrivningsprövning, med de ökade krav på reserveringar för förväntade kreditförluster som det skulle innebära.

Det innebär även att bankens kapitaltäckning inte behöver påverkas på det negativa sätt som annars hade varit konsekvensen om de ökade förväntade kreditförlusterna fått påverka risken för fallissemang (Probability of Default, PD) på grund av Corona.

Den 2 juni 2020 ställde EBA krav på att bankerna kvartalsvis ska rapportera och halvårsvis offentliggöra information om de lån som berörs av ekonomiska åtgärder mot Coronapandemin.