Arbetsgruppen alternativa räntor

Frågor och svar

Här redovisar Arbetsgruppen för alternativa referensräntor (AGAR) frågor och svar om arbetsgruppens arbete med att ta fram en rekommendation avseende en ny referensränta. Referensräntor används till exempel i kontrakt för att ha en neutral ränta att utgå ifrån som ingen part kan påverka. De har en mycket viktig roll i det globala finansiella systemet.

Innehåll

Allmänt (bakgrund)
Varför finns det ett behov för en ny referensränta?
Vad sker internationellt? Vad har gjorts i Sverige?
Vad är en interbankränta? 
Vad är en referensränta?
Hur och när kommer den nya referensräntan införas?

Övergång
Kommer Stibor att upphöra?
Hur kommer befintliga avtal med referens till Stibor att påverkas av att en ny referensränta införs?
Vad avses med Fallbacks?

Längre referensräntor
Vad är skillnaden mellan Stibor 3m och den nya referensräntan?
Hur har andra länder hanterat frågan om längre referensräntor?
Kommer det skapas en längre referensränta i Sverige?
Vad händer om Sverige inte har marknadsförutsättningar att skapa en längre referensränta?

Om AGAR (Arbetsgruppen för alternativa referensräntor)
Varför bildades AGAR?
Vilka är med i AGAR?
Vad är målet för arbetet i AGAR?
Hur håller AGAR kontakt med Marknaden?
Hur håller AGAR kontakt med andra arbetsgrupper?

 


Allmänt (bakgrund)

Varför finns det ett behov för en ny referensränta?
Förtroendet för Libor och andra Ibors har minskat internationellt i och med att interbankmarknaden har försämrats. Den manipulation av Libor och Euribor som skedde har också försämrat förtroendet för ibor-räntor. Ibor-räntorna har en mycket viktig roll i det globala finansiella systemet och förtroendet för dem måste vara stort. För att stärka förtroendet för alla typer av referensvärden i finansiella kontrakt har EU infört en Benchmark-förordning som även gäller i Sverige. Denna reglering kräver att det ska finnas alternativ för de använda referensvärdena.

2012 uppdagades att det skett manipulation av hur Libor och andra ibor-räntor fastställdes. Det var några personer på banker i London som hade manipulerat räntan. Detta ledde till att tillsynsmyndigheter och globala sammanslutningar av myndigheter påkallade att ibor-räntor behövde analyseras närmre. Det visade sig framför allt att de underliggande interbankmarknaderna inte fungerade som det var tänkt sedan förtroendet mellan banker minskade i och med Lehman-krisen 2008. Banker gjorde inte längre så många transaktioner mellan varandra utan säkerheter. Det fanns inte längre någon faktisk interbankmarknad som ibor-räntorna skulle återspegla.

Detta problem förvärrades av att centralbanker i många delar av världen försåg marknaderna med likviditet för att få ner räntenivåer, vilket även ledde till att banker fick lägre incitament att göra affärer med varandra. Dessutom infördes regulatoriska krav som gjorde bankerna mindre villiga att låna ut pengar till varandra.

Sammantaget fanns det krafter som minskade interbankmarknaderna i de flesta delar av världen. Detta var främst märkbart på lite längre löptider. Det finns dock fortfarande en interbankmarknad på de kortaste löptiderna.

Den svaga interbankmarknaden har lett till att det har ansetts från myndighetshåll att användandet av ibor-räntor i finansiella kontrakt behöver ersättas eller kompletteras av andra referensräntor som är baserade på transaktioner som görs i likvida marknader. Detta var en åsikt som först fördes fram av Financial stability Board i en rapport 2014 och i den rapporten benämndes dessa räntor för Nästan riskfria räntor (RFR).

Det har utvecklats nya referensräntor i de större valutaområdena. För att upprätthålla möjligheterna att i Sverige göra affärer med parter i dessa större valutaområden är det bra om även Sverige har en liknande ränta som den som har utvecklats i dessa områden. Detta för att kunna hantera betalningsflöden på termin när andra länders referensräntor kommer att vara de nästan riskfria räntorna (RFR) och parterna kan få svårt att göra affärer med referenser till ibor-räntor.

Det är också viktigt att understryka att det numer finns ett regelverk i Europa som kallas Benchmarkförordningen (BMR) . För att kunna använda ett referensvärde i ett finansiellt instrument så måste detta referensvärde följa Benchmarkförordningen och administreras av en administratör som har erhållit auktorisation under BMR. Alla ibor-räntor som används i Europa måste genomgå en sådan process och bli godkända. Även Stibor måste bli godkänd.


Vad sker internationellt?
Arbetsgrupper har tillsatts i de flesta länder för att ta fram alternativa referensräntor som är nästan riskfria och baserade på genomförda transaktioner. Marknader kring dessa räntor har börjat etableras.

I de flesta länder har det bildats arbetsgrupper för att utveckla alternativa referensräntor. Dessa arbetsgrupper har kommit olika långt men i nedanstående tabell sammanfattas en del om utvecklingen för alternativa räntor i de större valutaområdena:

  Storbritannien USA Japan Schweiz Euroland
Ny riskfri ränta Sonia Sofr TONA Saron Ester
Ränta på plats Ja Ja Ja Ja 2 okt 2019
Administratör Bank of England FED NY Bank of Japan SIX ECB
Underliggande transaktioner Ej säkerställd Repo Ej säkerställd Repo Ej säkerställd
Publiceringstid GMT, 09.00 Dagen efter ET, 08.00 Dagen efter JST, 10.00 CET, 12.00, 16.00, 18.00 samma dag  CET, 09.00 Dagen efter
Plan på längre referensränta H2 2019 H2 2021 Överväger Ej trolig Överväger

Gemensamt för dessa länder är att de har haft Libor som sin viktigaste referensränta. Med mycket stor sannolikhet kommer inte Libor att kunna användas efter 2021. I Euroland så är det referensräntan Eonia som främst ska ersättas med Ester.

I länder som Australien, Kanada, Norge, Danmark och många andra har arbetet påbörjats men de har ännu inte tagit beslut om någon alternativ referensränta. Det finns tekniska skillnader mellan de räntor som har tagits fram hittills. Det som främst har diskuterats är att vissa är baserade på ej säkerställda transaktioner och vissa är baserade på transaktioner i repomarknaden. Dock är tanken att alla ska vara baserade på transaktioner i likvida marknader och alla avser räntor med en löptid motsvarande overnight. Räntorna har tagits fram i arbetsgrupper som har initierats av respektive valutaområdes centralbank och de stora aktörerna i marknaderna har deltagit i framtagandet av räntorna.

Det sker fortfarande mycket arbete i dessa arbetsgrupper om konventioner, hur dessa räntor ska användas och hur övergången till de nya räntorna ska gå till. Det handlar i många länder om att ta fram redskap för hur marknadsaktörer ska gå från att ha refererat till ibor-räntor till att referera till de nya räntorna. I länder där ibor-räntorna ska upphöra är det viktigt att klargöra vad som sker med utestående kontrakt som kommer att existera när ibor-räntan upphör. Detta är främst i de länder där referenser gjorts till Libor som med största sannolikhet kommer att upphöra vid utgången av 2021. Eonia planeras att upphöra den 3 januari 2022. Det måste även utvecklas nya marknader för derivat i de valutaområden där nya räntor utvecklas. Att få fram likviditet i dessa nya marknader är också fundamentalt.

Än så länge kännetecknas den internationella utvecklingen av att marknaderna, tillsynsmyndigheter och centralbanker arbetar tillsammans för att få till en så mjuk övergång som möjligt. Det gäller att utestående kontrakt inte ska drabbas av avbrott samtidigt som likviditeten i befintliga och kommande marknader ska hållas på en god nivå. Allt detta är enklare i större marknader där det finns många aktörer som lättare kan få fram likviditet i de marknader där det behövs.


Vad har gjorts i Sverige?
Sverige har skapat en arbetsgrupp med syfte att ta fram en rekommendation för en nästan riskfri ränta för svenska kronor. Syftet är att gruppen ska ta fram en rekommendation om en ny referensränta under året.

I Sverige har Svenska Bankföreningen initierat en arbetsgrupp som har till uppgift att ta fram en alternativ referensränta som ska vara så lik de internationellt framtagna alternativa referensräntorna som möjligt. Arbetsgruppen för alternativa referensräntor (AGAR) ska ta fram en ränta under 2019.

Samtidigt med detta arbetar Svenska Bankföreningen för att få Stibor godkänd för användande i finansiella kontrakt i enlighet med Benchmarkförordningen Detta för att aktörer som sluter avtal i SEK och behöver en referensränta i avtalet inte ska behöva skynda på omställningen om det inte är önskvärt. Således kan det i Sverige komma att finnas såväl Stibor som en ny alternativ referensränta.


Vad är en interbankränta?
En interbankränta är den ränta som banker använder vid transaktioner mellan varandra.

Den svenska interbankräntan Stibor visar ett genomsnitt av de räntesatser som ett antal banker - Stiborbanker - verksamma på den svenska penningmarknaden är villiga att låna ut till varandra på utan säkerhet under olika löptider. Den framräknade genomsnittliga räntesatsen kallas för fixing. Motsvarande interbankränta i Danmark heter Cibor och i Norge Nibor. Dessa fixingar kan användas som referensräntor.

Interbankräntor finns vanligtvis för olika räntebindningstider. Från bara någon dag upp till ett år. I Sverige är den kortaste löptiden en natt men med start om ett dygn och kallas därför Tomorrow next (T/N) och den längsta löptiden är sex månader.

I Sverige är Stibor uttryckt som den ränta som banker i genomsnitt är beredd att låna ut till andra banker på. Så är det inte i alla länder. I vissa länder avser interbankräntan vilken ränta banker i genomsnitt är beredda att ta emot inlåning på från andra banker.

 

Vad är en referensränta?
En referensränta är en ränta som används i ett avtal där det finns behov för att ha med någon form av ränta. En referensränta används t ex i kontrakt för att ha en neutral ränta att utgå ifrån som ingen part kan påverka.

Referensräntor förekommer främst i finansiella avtal där exempelvis en part lånar ut pengar till en annan part och för det önskar erhålla en ränta. Denna ränta kan då uttryckas som referensräntan plus eller minus ett visst antal räntepunkter. Ibor-räntor är de vanligaste typerna av referensräntor men det finns andra räntor som används som referensräntor. Stibor är en vanligt förekommande referensränta i finansiella kontrakt i svenska kronor.


Hur och när kommer den nya referensräntan införas?
Arbetsgruppens uppgift är att lämna en rekommendation om en nästan riskfri ränta. Marknadens parter måste själva avgöra när de finner det lämpligt att börja handla med den nya räntan.

Arbetsgruppen för alternativa referens har som målsättning att under 2019 lämna en rekommendation om användande av en ny alternativ referensränta. Målsättningen är också att det i slutet av år 2019 också ska kommuniceras vilken organisation som kan ta över ansvaret för den nya referensräntan och åta sig att administrera denna. Publiceringen av den nya referensräntan är tänkt att starta under 2020.

När väl en ny referensränta är publicerad gäller det att en handel med finansiella instrument kopplade till räntan påbörjas för att räntan verkligen ska kunna ses som en ny referensränta. För att det ska fungera måste avtalsvillkor och handelsplatser för dessa instrument finnas på plats. Det kräver också att förtroendet för den nya räntan blir tillräckligt stort för att parter ska ha ett intresse av att göra affärer i de instrument som refererar till räntan.

För utestående kontrakt med referens till Stibor behöver inga förändringar ske, med avseende på den nya räntan, så länge Stibor finns kvar. Det kan dock finnas marknadsmässiga skäl att göra ändringar i avtalen, vilket är helt upp till de avtalsslutande parterna. Detta kan vara

För nya kontrakt finns det skäl att referera till den nya räntan eller använda den nya räntan som fallback för annan referensränta.

Det finns således ingen plan på att det ska ske någon form av koordinerad ersättning av Stibor-referens till en referens till den nya räntan. Det finns idag ingen plan för att avsluta Stibor. Det är mer en fråga om en affärsmässig bedömning som alla parter i marknaden måste göra, om kontrakt ska slutas med den nya räntan.


Övergång

Kommer Stibor att upphöra?
Det finns i dagsläget ingen plan för eller något krav på att Stibor ska upphöra, på motsvarande sätt som för Libor och Eonia.

I dagsläget finns det inget beslut om att Stibor ska upphöra. Det finns ingen önskan eller krav från någon myndighet, svensk eller utländsk, att Stibor ska upphöra att gälla. Dock måste Stibor och dess administratör leva upp till de krav som ställs i Benchmarkförordningen ((EU) 2016/1011) och bli godkända i enlighet med förordningen. Eftersom Stibor är betraktat som ett kritiskt referensvärde enligt Benchmarkförordningen måste en ansökan om auktorisation lämnas in före utgången av 2021. Bankföreningens dotterbolag Financial Benchmark Sweden AB ansvarar idag för Stibor. En ansökan kommer att lämnas in till Finansinspektionen i god tid. Finansinspektionen avgör om Stibor och dess administratör följer Benchmarkförordningen och om administratören kan auktoriseras.


Hur kommer befintliga avtal med referens till Stibor att påverkas av att en ny referensränta införs?
Det finns i dagsläget ingen plan för eller något krav på att Stibor ska upphöra, på motsvarande sätt som för Libor och Eonia.

I dagsläget finns det inget beslut om att Stibor ska upphöra. Det finns ingen önskan eller krav från någon myndighet, svensk eller utländsk, att Stibor ska upphöra att gälla. Dock måste Stibor och dess administratör leva upp till de krav som ställs i Benchmarkförordningen ((EU) 2016/1011) och bli godkända i enlighet med förordningen. Eftersom Stibor är betraktat som ett kritiskt referensvärde enligt Benchmarkförordningen måste en ansökan om auktorisation lämnas in före utgången av 2021. Bankföreningens dotterbolag Financial Benchmark Sweden AB ansvarar idag för Stibor. En ansökan kommer att lämnas in till Finansinspektionen i god tid. Finansinspektionen avgör om Stibor och dess administratör följer Benchmarkförordningen och om administratören kan auktoriseras.


Vad avses med Fallbacks?
Med fallbacks avses i dessa fall skrivningar i avtal som anger vad som ska gälla om ett referensvärde upphör.

Det kan således vara en skrivning som säger att om Stibor upphör så ska en annan specifik referensränta gälla istället. Skrivningen ska beskriva hur och varför ett byte av referensränta ska ske.

Internationellt har det varit mycket fokus på frågan om fallbacks när dagens referensräntor ska överges. Det handlar framförallt om utvecklingen i de länder som har Libor och som med stor sannolikhet inte kan referera till denna ränta efter 2021. Det finns två aspekter på fallbacks som diskuterats mer än andra:

  • Skillnad i kreditrisk och löptid: Ibor-räntor har en kreditrisk i sig då räntorna inkluderar den kreditrisk som finns i det finansiella systemet. Exempelvis steg ibor-räntor kraftigt under Lehman- och den europeiska skuldkrisen. En sådan kreditrisk blir inte lika märkbar på en kort löptid. Om den nya räntan är baserad på repotransaktioner (USA och Schweiz) så finns i princip ingen kreditriskaspekt alls i räntan. En fallback från Libor till exempelvis SOFR (RFR i USA) innebär att den nya räntan borde vara lägre eftersom den inte innehåller någon kreditrisk. Vanligt är att räntor på längre löptider är högre än räntor på kortare löptider. Att ersätta Libor 3 månader med SOFR (O/N) borde därför leda till att räntan blir lägre.

    För att inte någon av parterna i avtalen ska tjäna på ett byte av räntor vill man att fallback-lösningen ska vara så rättvis som möjligt och inte leda till värdeöverföringar. Därför vill man införa en aspekt på kreditriskjustering och en för löptidsförändring. Eftersom dessa aspekter är mycket svåra att skatta för framtiden och ofta har haft varierande utfall historiskt finns det stor osäkerhet om vad för lösning som är mest lämpad för dessa aspekter.

  • Triggers: Om ett finansiellt avtal med referens till en ränta ska byta ränta är det viktigt att det är tydligt för alla inblandade aktörer under vilka förutsättningar som ett sådant byte av referensränta kan ske. Vad ska trigga ett byte? Det har föreslagits att det ska vara uttalande från tillsynsmyndighet, centralbank eller administratör som främst ska gälla. Det diskuteras också vad det är för budskap som ska gälla; en uppgift om att en ränta inte längre är lämplig att ha i finansiella kontrakt, att räntan upphör, att räntan upphör om en viss tid eller något annat. Det finns även förslag på att det kan handla om att en ränta inte längre publiceras i vissa kanaler (Bloomberg, Reuters).

Standardsättare i världen, främst ISDA, har publicerat förslag på hur fallbacks bör utformas. Men även andra arbetsgrupper för alternativa räntor, främst ARRC och BoE’s arbetsgrupp, har publicerat rekommendationer om fallbacks.


Längre referensräntor

Vad är skillnaden mellan Stibor 3m och den nya referensräntan?
Skillnaden ligger i att den nya referensräntan har kortare löptid och saknar kreditriskinslag. En annan skillnad är att rörelser i Stibor påverkas av bankers kreditvärdighet och likviditet medan rörelser i den nya räntan troligen främst kommer att påverkas av penningpolitiken.

De flesta kontrakt som refererar till Stibor gör det till en räntebindningstid om tre månader. Den nya alternativa referensränta som Arbetsgruppen nu arbetar med att ta fram kommer att vara en overnight-ränta.

Den uppenbara skillnaden mellan räntorna kommer att vara att de har olika lång löptid. En annan aspekt är att Stibor visar ett genomsnitt av de räntesatser som Stiborbankerna är villiga att låna ut till varandra på utan säkerhet under olika löptider, medan den nya räntan är baserad på faktiskt genomförda transaktioner. Dessa transaktioner avser endast bankernas inlåningstransaktioner så den nya räntan blir en inlåningsränta till skillnad mot Stibor som är en utlåningsränta.

På grund av att räntorna är baserade på olika löptider kommer finansiella kontrakt som refererar till respektive ränta ha olika långa ränteperioder. De som har Stibor 3m idag vet vilken ränta som ska betalas eller erhållas under den kommande tremånadersperioden medan räntebindningsperioden endast blir en dag när den nya referensräntan används.

Den nya referensräntan kommer att vara styrd av faktiskt genomförda transaktioner till skillnad mot dagens system där transaktioner inte är nödvändiga.

Det är också viktigt att förstå att räntorna kan komma att påverkas av olika faktorer. En kort ränta påverkas i mycket större utsträckning av den genomförda penningpolitiken än en lite längre ränta. En ibor-ränta är mer styrd av situationen för banksystemet. Således skulle problem inom banksystemet kunna leda till högre Stibor medan det inte behöver slå igenom så hårt på en kort ränta. Däremot kan problem i banksystemet leda till att centralbanken anser att det kan finnas skäl att stimulera ekonomin (av flera olika skäl) och därmed sänka sin styrränta. Alltså kan en finansiell kris leda till stora skillnader mellan de två olika typerna av räntor. Det motsatta scenariot kan också leda till stora skillnader mellan räntorna.


Hur har andra länder hanterat frågan om längre referensräntor?
Många länder har stora problem med att få fram en längre referensränta som baseras på transaktioner i en likvid marknad. Det finns därför få exempel på var det har tagits fram nya, relevanta, längre referensräntor.

I många andra länder har frågan om längre referensräntor diskuterats flitigt. Speciellt i de länder där det är troligt att Libor ska upphöra. Den stora frågan har gällt om det finansiella systemet klarar sig med endast en overnight-ränta, om ibor-räntorna upphör.

I så gott som alla länder har svaret varit nej. Skälen har varierat. Dock har de flesta arbetat för att hitta en metod för att ta fram en transaktionsbaserad, längre referensränta som inte kan ifrågasättas eller manipuleras. De lösningar som har ansetts vara mest lämpliga är de där räntan skulle baseras på fixingar gjorda från OIS-marknaden . Dessa marknader är inte så utvecklade eller likvida, förutom i Storbritannien. Dock har det även där funnits kritik för att inte ens den engelska OIS-marknaden är tillräckligt likvid. Tanken har varit att ta fram en metod för att göra fixingar av de swappar som görs mellan den nya RFR och längre räntebindningstider.

Det har också framförts kritik att en längre referensränta skulle kunna leda till ett lägre intresse för den nya korta referensräntan (RFR). Varför överge en typ av räntebindningstid i ibors, om behovet av längre räntor fortsatt finns kvar? Således kan det finnas ett moment 22 i detta förslag. Genom att ta fram en längre referensränta så riskerar man att användningen av den nya RFR minskar och som en direkt följd riskerar man att det inte skapas tillräckligt med OIS-transaktioner.

Det har även funnits diskussioner om att använda FRA- eller futures-marknaden som grund för en längre referensränta.

Genomgående har standardsättare och länder varit överens om att det behövs en länge referensränta, främst för lånemarknaden. Samtidigt har det även slagits fast att det kommer vara mycket svårt att ta fram en sådan ränta som är baserad på transaktioner i en likvid marknad. Just risken för att en längre referensränta minskar behovet av en ny kort RFR har fått en del länder tveksamma till att ens försöka få fram längre referensränta. Det har också konstaterats att det inte finns skäl till att ta fram en längre referensränta som inte är baserad på tillräckligt stort antal transaktioner. Då har inget vunnits.

 

Kommer det skapas en längre referensränta i Sverige?
Arbetsgruppen fortsätter arbeta med och studera utvecklingen internationellt kring framtagande av längre referensräntor. Då en längre ränta skulle vara baserad på transaktioner i en derivatmarknad som idag inte existerar, är det viktigt att först få dessa derivatmarknader att fungera.

Det finns idag inga beslut om att Stibor ska upphöra. Det är arbetsgruppens uppfattning att endast om Stibor skulle upphöra, behöver en ny längre referensränta tas fram. Om en sådan ränta ska tas fram ska den också vara baserad på transaktioner som görs i en likvid marknad. En längre referensränta skulle då också behöva anpassas efter det aktuella regelverket för referensvärden, Benchmarkförordningen.

I andra länder har detta ansetts kunna hanteras genom att utveckla derivatmarknader baserade på den nya, korta referensräntan (den nästan riskfria räntan, RFR). Främst har det handlat om standardiserade swappar baserade på den nästan riskfria räntan där det fasta benet i kontraktet har använts som grund för en fixing. Det har även funnits tankar om att basera en längre ränta på transaktioner i futures- eller FRA-marknaden. Inget land har hittills fått detta att fungera men Storbritannien ligger främst i detta arbete eftersom de har en vital derivatmarknad sedan tidigare som de kan arbeta vidare med.

Det finns inget som talar för att Sverige skulle ha lättare att ta fram en längre referensränta baserad på transaktioner i en likvid marknad än de betydligt större ekonomierna som nu ser problem med denna metod. Det har varit diskussioner om att såväl Schweiz som USA har problem med att ta fram längre referensräntor baserade på dessa derivatmarknader i dagsläget. Arbetsgruppens uppfattning är dock att det finns ett behov av en längre referensränta för att tillfredsställa de behov som finns i den svenska marknaden.

I dagsläget är arbetsgruppens fokus på att ta fram en nästan riskfri referensränta (RFR, overnight). Efter att denna ränta har etablerats och derivathandel med bas i denna ränta finns på plats så kan frågan om att ta fram en längre referensränta från dessa derivatmarknader behandlas.

I de länder där det inte finns längre referensräntor men där en nästan riskfri ränta har etablerats har denna börjat att användas i kontrakt. För att kunna skapa länge ränteperioder har någon teknik för att beräkna dessa använts. Den vanligaste tekniken kallas sammanlänkade räntor (compounded) eller ränta-på-ränta. På detta sätt kan kuponger skapas på tre månader eller vad som är tradition. Dock innebär detta att räntan beräknas under kupongperioden vilket får till följd att det inte är möjligt att i förväg veta vad räntan ska bli. Dessa räntor kallas för bakåtblickande räntor. Stibor är en framåtblickande ränta där parterna vid avtalstillfället vet vad räntan ska bli under kupongperioden. Vid en bakåtblickande ränta vet parterna först vid kupongutbetalningen vad räntan ska bli. De bakåtblickande kupongerna har hittills använts för obligationer och derivat. Det har ännu inte setts på lånemarknaden.


Vad händer om Sverige inte har marknadsförutsättningar att skapa en längre referensränta?
Så länge Stibor finns kvar så kan den räntan användas. Om Stibor inte finns kvar kommer alternativet att vara så kallade sammanlänkade (compounded) räntor som är bakåtblickande.

Arbetsgruppens förhoppning är att Stibor ska finnas under överskådlig tid. Om Stibor skulle upphöra att existera men en ny nästan riskfri ränta etableras så kommer alternativet främst att vara någon form av sammanlänkade räntor, det vill säga en bakåtblickande ränta.

Internationellt har skapandet av en längre, framåtblickande ränta, baserad på transaktioner, ansetts som svårt. I Schweiz har arbetsgruppen dragit slutsatsen att det inte går att få fram en längre, framåtblickande ränta. Därför har man där riktat in marknaden på att endast söka finna lösningar baserade på en bakåtblickande ränta. I det landet anser man således att det kan vara möjligt att klara sig utan framåtblickande räntor.



Om AGAR (Arbetsgruppen för alternativa referensräntor)

Varför bildades AGAR?
AGAR bildades för att ta fram en nästan riskfri ränta (RFR) för svenska kronor.

Detta uppdrag ansågs vara betydelsefullt eftersom många andra länder utvecklade denna typ av ränta. Eftersom korta referensräntor är av mycket stor betydelse för alla typer av betalningar som sker internationellt och vid finansieringar och placeringar i annan valuta så kan inte Sverige står utanför den globala trenden att använda RFR. Om parter i avtal inte längre vill göra derivat, lån, placeringar eller liknande med referens till Stibor ska det finnas ett alternativ som är jämförbart med de alternativ som finns i andra länder.

Genom regulatoriska krav om att det måste finnas ett alternativ till befintliga referensräntor i avtal har det även ansetts finnas skäl att ta fram en RFR och en metod för hur denna ska kunna användas som ett alternativ.


Vilka är med i AGAR?
De banker som idag ställer Stibor (Danske Bank, Länsförsäkringar-bank, Nordea, SBAB, SEB, Handelsbanken och Swedbank). Dessutom är Finansinspektionen, Riksbanken, Riksgälden och Svenska Bankföreningen observatörer.

I de flesta andra länder har centralbanken tagit initiativet till en alternativ referensränta. I Sverige tog Svenska Bankföreningen initiativet genom att etablera arbetsgruppen AGAR (Arbetsgruppen för alternativa referensräntor). DeltAGARe i arbetsgruppen är de banker som idag lämnar stiborbidrag, det vill säga Danske Bank, Länsförsäkringar-bank, Nordea, SBAB, SEB, Handelsbanken och Swedbank.

I AGAR ingår också representanter för Finansinspektionen, Riksgälden och Riksbanken som observatörer. Bankföreningen administrerar gruppen och deltar som observatör. Observatörerna har ingen rösträtt i gruppen.


Vad är målet för arbetet i AGAR?
Målet är att ta fram en nästan riskfri ränta (RFR) för svenska kronor och ge en rekommendation om denna ränta till marknaden.

Målet är också att undersöka om det finns behov för att ta fram en längre referensränta. Den RFR som ska tas fram ska vara så lik andra andra länders RFR som möjligt.


Hur håller AGAR kontakt med Marknaden?
Genom konsultationer och olika former av dialog.

Eftersom arbetet i AGAR handlar om att ta fram en referensränta för marknadens aktörer är det viktigt att alla parter i marknaden förstår de beslut som måste tas. Därför för AGAR en dialog med marknaden genom konsultationer och möten. När AGAR kommer fram till ett beslutsläge kommer beslutsfrågan att sändas på konsultation för att inhämta marknadens syn. Synpunkter som kommer in från marknaden kommer att publiceras inklusive AGARs återkoppling och svar. Arbetsgruppens beslut kommer att publiceras inklusive argument för varför ett visst ställningstagande har intagits.


Hur håller AGAR kontakt med andra arbetsgrupper?
Kontakt sker på informell basis med närliggande länders arbetsgrupper.

Det finns arbetsgrupper i de flesta utvecklade länder. AGAR håller kontakt med arbetsgrupper i Sveriges grannländer för att se om det finns möjligheter till likartade lösningar. Kontakt hålls även med de större ländernas arbetsgrupper i den mån det är möjligt för att lära om hur de har agerat kring vissa problemområden. Genomgående finns det en stark önskan hos de flesta länder, främst de mindre, att finna gemensamma lösningar och därmed är arbetsgrupperna öppna för samarbete.