Gästkrönikan:
Tillväxt kräver företag
och företag kräver kapital

"Tillgång till kapital på samma sätt som tillgång till kompetent personal, energi och transportnät är nödvändiga faktorer för företagens existens och möjlighet att generera tillväxt och välstånd. Utan tillgång till kapital tappar företagen konkurrenskraft och möjlighet att utvecklas. Av just det skälet slår kriser i det finansiella systemet hårt mot företagen och tillväxten. Återgången till en normal situation är oftast mödosam och tar flera år. Vi har upplevt detta ett flertal gånger.

Finansmarknaden är en nödvändig infrastruktur för företagen. Reglerarna har genom decennier försökt reglera de finansiella marknaderna för att hindra kriser i det finansiella systemet. Dock har hitintills regler inte kunnat skapa ett finansiellt system utan finansiella kriser.

Klart är att det inte endast är de finansiella företagen som skapar systemkriser. Hur penningpolitiken och finanspolitiken skötts är också faktorer som är av betydelse när tillgångsbubblor och finanskriser skapas. När krisen är där letas det tyvärr främst efter syndbockar utan att en analys görs av vilka faktorer som skapat krisen och hur dessa interagerat med varandra. Med en global ekonomi med fria kapitalrörelser är utvecklingen av en finansiell kris inte längre endast beroende av faktorer som vi själva styr över. En finansiell kris, som den senast, kan ha sin grund i en politik som förts någon annanstans i världen.

Vi står nu inför en regleringsiver, nationellt, i Europa och globalt som tidigare inte skådats. I denna iver tappas oftast en central faktor bort: Hur påverkar regleringen företagens tillgång och priset på kapital? Hur påverkas tillväxten, en idag avgörande faktor för att skuldtyngda länder skall kunna öka sina skatteintäkter och hantera sina statsskulder? De analyser som gjorts har inte gjorts på en aggregerad nivå utan har varit översiktliga och endast hanterat delar av den finansiella regleringen som är på väg. Vi vet att nya solvensbestämmelser för försäkringsbolag och pensionsinstitut kommer att ha betydelse för dessa företags investeringsprofiler och därmed deras vilja att stå för riskvilligt kapital till företagen. Kort sagt, jag är inte imponerad.

Vi vet ju alla att någon skall stå för räkningen när det ställs ökade kapitalkrav på bankerna.
De som tillskjuter kapital, det vill säga ägarna, kommer att kräva samma avkastning på sitt kapital som ägare som investerar i andra typer av företag. Kunderna, det vill säga bland andra företagen, kommer att få betala ett högre pris på lånat kapital. De är kanske riktigt att så sker för att åstadkomma finansiell stabilitet, men då bör kanske statsmakterna fundera över vilka andra åtgärder som kan vidtas för att minska kostnaderna för kapital och skapa förutsättningar för företagen att bygga mer ägarkapital och minska behovet av lånat kapitalt.

Sammanfattningsvis så saknar jag en ordentlig konsekvensanalys på aggregerad nivå av ny finansiell reglering, för kostnaden för kapital och därmed konsekvenserna för tillväxten. Jag saknar också åtgärder för att minska företagens behov av lånat kapital och skapa möjligheter att bygga mer ägarkapital. En skattelagstiftning som gynnar sparande och investeringar. Jag saknar också en analys och förslag om vilka förändringar som framöver kan krävas av penningpolitiken och Riksbankens uppdrag för att förhindra tillgångsbubblor och finansiella kriser.

Vi kommer även framöver att få genomleva finansiella kriser. Vi bör inrikta vårt agerande på hur vi skapar bästa möjliga förutsättningar att hantera en finansiell kris så att konsekvenser kan begränsas. Finansiella kriser kan inte regleras bort genom reglering av de finansiella företagen. Frågan är betydligt mer komplex."

Annika Lundius

Publicerad den 13 juni 2011