Baselkommittén filar på kapitaltäckningsreglerna

Vad är definitionen på en systemviktig bank? Och hur lägger man ner den? Hur tillgodoser man kravet på kapitalbuffertar, så att banker inte ska behöva läggas ner i dåliga tider? Det är frågor som sysselsätter Baselkommittén just nu.

Vid sidan av de förslag till förändringar i kapitaltäckningsdirektivet som bereds inom EU diskuterar även Baselkommittén en rad andra ändringar, som sannolikt påverkar direktivet på sikt. Baselkommittén har aviserat att förslagen ska komma innan utgången av 2009 och att det ska genomföras kvantitativa studier och en remissomgång under första halvåret 2010.

Särskilda krav på systemviktiga banker
Såväl Baselkommittén som G20-gruppen har uttalat att särskilda krav bör ställas på systemviktiga banker. För tillfället analyseras hur man ska definiera en systemviktig bank och vilka åtgärder man kan vidta för att minska sannolikheten för och effekten av att en systemviktig bank får problem.

Inte helt oväntat har det konstaterats att det är svårt att definiera vad som utmärker en systemviktig bank. Några av de faktorer som lyfts fram som utmärkande är: bankens storlek, delaktighet i betalningssystem, komplexitet, utlåning i förhållande till eget kapital och finansieringsmodell.

Bland de möjliga åtgärder som har diskuterats för systemviktiga banker finns: intensivare tillsyn; bildande av internationella krishanteringsgrupper; krav på att banker själva i förväg ska planera för hur verksamheten kan läggas ned i händelse av kris så att det blir snabbt, ordnat och mindre kostsamt (”living wills”); extra kapitalkrav och striktare likviditetskrav.

Standard för likviditetsrisker
Baselkommittén arbetar även med att ta fram en global standard för likviditetstillsyn. En sådan standard med kvantitativa mått, är tänkt att komplettera de kvalitativa regler som redan finns. Avsikten är att standarden ska vara global och att det i princip inte ska finnas utrymme för lokala undantag.

Två kvantitativa mått ska tas fram, ett för väldigt likvida tillgångar som ska täcka behovet under ett 30-dagars stressat scenario, och ett annat för likviditet som behövs vid en förlängd period av stress på upp till ett år.

Kapitalbuffertar
På hög politisk nivå har det vid upprepade tillfällen framförts att det måste ställas krav på att banker ska bygga upp kapitalbuffertar i goda tider som ska kunna användas i sämre tider. Baselkommittén diskuterar för närvarande tre olika alternativ:

1. En i förväg bestämd kapitalbuffert som banken ska bygga upp i goda tider när vinster finns och som enbart får tas i anspråk i händelse av förlust.
2. Ett flexibelt mått där bufferten varierar över tiden i takt med ännu oidentifierade makrovariabler. En uppenbar svårighet är att hitta lämpliga makrovariabler.
3. Ytterligare ett flexibelt mått där bufferten får variera över tiden, men nu i takt med bankspecifika variabler. Även här är svårigheten att hitta lämpliga variabler.

Kvaliteten på kapitalet
Både Baselkommittén och G20 har beslutat att kvaliteten på kapitalet ska förbättras. Baselkommittén föreslår att det ska ske genom att primärkapitalet definieras baserat på dess förlustabsorberande egenskaper under normala omständigheter, medan supplementärkapitalet ska definieras baserat på de förlustabsorberande egenskaperna i händelse av kris.

Det ska finnas tre delar i kapitalbasen: kärnprimärkapital, övrigt primärkapital och supplementärkapital. Förändringarna mot i dag rör främst möjligheten att räkna in hybridkapital i primärkapitalet och vilka typer av förlagslån som får räknas med i supplementärkapitalet. Dessutom diskuteras möjligheten att kunna använda ”contingent capital”, det vill säga instrument i både primär- och supplementärkapital som vid en särskild gräns ska omvandlas till aktier.

Publicerad 30 november 2009