Skatter i finanskrisens kölvatten

Utvecklingen den senaste tiden med finanskris och annat har fått politikerna att intressera sig för nya skatter och administrativa pålagor. Här kan två särskilt nämnas, allmänt kallade FAT och FATCA.

FAT står för Financial Activity Tax och är en idé som lanserats av Internationella valutafonden, IMF. IMF har på uppdrag av G20-ledarna undersökt möjligheterna att beskatta den finansiella sektorn.

I den politiska debatten har flera syften med en sådan skatt nämnts:

• att ”straffa” banker genom att låta dem betala tillbaka eventuellt ekonomiskt stöd de fått under krisen
• att fondera pengar för en framtida kris
• eller helt enkelt att försöka hålla storleken på den finansiella sektorn nere.

IMF:s rapport är avsedd att presenteras på G20-mötet i slutet av juni 2010.

I rapporten undersöker IMF inledningsvis förusättningarna för en så kallad FTT, Financial Transaction Tax. Idéerna om en transaktionsskatt på förvärv och avyttring av finansiella instrument är inte nya.

Redan på 1970-talet presenterades den så kallade Tobin-skatten som var avsedd att förhindra spekulation i valutor. I Sverige hade vi en variant på Tobin-skatten under 1980-talet. Denna kom dock att avskaffas på grund av skattens alltför negativa effekter på svensk finanssektors utveckling och de obetydliga skatteintäkter som blev resultatet.

”Överlönebetalningar”
IMF kommer i sin rapport också fram till att en FTT inte är att rekommendera. I stället lanseras FAT, en extra verksamhetsskatt. IMF menar att en FAT-skatt kan utformas på olika sätt beroende på syftet med skatten. En idé är att beskatta alla ”överlönebetalningar” i sektorn. En FAT-skatt skulle också kunna inkludera alla ersättningar till anställda liksom vinster i företaget. IMF anser att en sådan skatt skulle kunna förhindra att den finansiella sektorn växer sig för stor, särskilt mot bakgrund av att den finansiella sektorn normalt är befriad från moms.

- IMF:s förslag om en FAT-skatt känns förhastat och dåligt underbyggt, säger Bankföreningens skatteexpert Marie Rosvall och fortsätter: Hur överbetalningar skulle definieras och hur ett underlag för skatten skulle bestämmas undersöks inte närmare. I praktiken måste sådana frågor lösas i en lagstiftning.

En nationell fråga
- Det är osannolikt att vi skulle få till stånd en global eller ens en gemensam europeisk skatt, särskilt då skatter egentligen är en rent nationell fråga med exklusiv beslutanderätt för respektive medlemsstat.

Likaså verkar IMF ha missuppfattat momsaspekterna. Finansiella tjänster är förvisso inte momsbelagda men det innebär att bankernas kunder inte behöver betala moms på till exempel betalningsöverföringar och andra banktjänster. För banken innebär dock momsfriheten ett problem eftersom någon avdragsrätt för ingående moms då inte heller finns.
Det kan således bli en ren kostnad i slutändan för banken.

Marie Rosvall ser också en bristandeöverblick:

- Man måste beakta de lagskärpningar som är på gång inom andra områden, till exempel kapitaltäckning och tillsyn, som kommer att innebära stora kostnadsökningar för bankerna. Den totala ekonomiska effekten måste uppmärksammas. Den andra frågan, FATCA, eller Foreign Account Tax Compliance Act, är en amerikansk lag som innebär att utländska banker och andra finansiella institut påförs 30 procents källskatt i USA för utdelningar, räntor och reavinster härrörande från USA och som betalas ut till institutet. Lagen träder i kraft 2013.

Identifiera delägare
För att slippa denna skatt kan det finansiella institutet teckna ett samarbetsavtal med amerikanska skatteverket, IRS, där banken förbinder sig att lämna uppgifter till IRS om amerikanska kontohavares identitet och inkomster från kontot. Likaså ska banken identifiera och vidarerapportera företagskonton där bankens analys visar att det finns amerikanska delägare som äger mer än 10 procent av företaget. Lagen har kommit till för att skärpa jakten på amerikanska skattesmitare.

- Vi har förståelse för den amerikanska statens önskan att få in skatteintäkter från skattesmitare som gömmer sina tillgångar i Europa och på andra ställen utanför USA. Denna lag innebär dock ett oerhört stort ansvar och en oerhört stor administrativ börda för bankerna, säger Marie Rosvall.

- I tillämpningen måste vi kunna få göra skillnad på konton som existerar sedan innan lagen, och sådana som tillkommit efter att lagen trätt i kraft 2013. Det blir i praktiken omöjligt för bankerna att hitta exempelvis amerikanska delägare i företag som har konton sedan tidigare. Här har ju inte bankerna haft anledning att efterfråga sådan information av kunden vid kontotecknandet.

Sluta ta emot
Manuella efterforskningar av pappersdokument är enligt Marie Rosvall uteslutet, utan här måste godtas att endast information som är tillgängligt i respektive banks IT-system efterforskas.

- För banker som har få amerikanska kunder finns det anledning att fundera på om man ska ta emot sådana kunder i fortsättningen, det kan bli en dyrare affär än vad man tänkt sig nu med den nya FATCA-lagen. Det är dock olyckligt om vi får en uppdelning av marknaden på det sättet, avslutar Marie Rosvall.

Publicerad den 18 juni 2010