Lagstiftarna behöver oss

”Ända sedan Lehman-kraschen 2008 har de ekonomiska och finansiella frågorna stått högt på EU:s politiska dagordning.

Många andra saker har förvisso inträffat under tiden som pockat på den politiska uppmärksamheten; uppror i Nordafrika och Mellanöstern, jordbävningskatastrofer, askmoln, klimatförhandlingar och de interna diskussionerna om de nya strukturerna i och med Lissabonfördragets ikraftträdande för att nämna några. Trots det har det nog inte passerat ett enda EU-toppmöte sedan hösten 2008 utan att några ekonomiska och, eller finansiella frågor avhandlats.

På finansmarknadsområdet är det den så kallade de Larosière-rapporten från februari 2009 som är själva grunden för hela det lagstiftningspaket och den tillsynsstruktur som nu håller på att ta form. De Larosière pekar bland annat på behovet av en mer samordnad och starkare finansiell tillsyn, ett mer effektivt ramverk för krishantering och en ny reglerande ansats.

Sedan de Larosière-rapporten har en hel del globala överenskommelser träffats inom bland annat Financial Stability Board, Basel-kommittén samt inom G20 där många kräver ett europeiskt genomförande. Därutöver, och inte minst, har irländaren Charlie McCreevy ersatts av fransmannen Michel Barnier på posten som kommissionär med ansvar för EU:s inre marknad.

Det politiska trycket på finansmarknadsområdet är alltså högt och det tempo med vilket de olika lagstiftningsinitiativen förhandlas är minst sagt imponerande. Under det senaste året har Michel Barnier lagt fler lagstiftningsförslag än vad de flesta kommissionärerna kommer att göra under hela sin femåriga tjänstgöringsperiod. Det snabba tempot får bland annat till följd att lagstiftarna som sysslar med finansmarknadsfrågorna är hårt ansträngda. I den så kallade arbetsgruppen för finansiella tjänster som förhandlar dessa frågor inom rådet ägnar man normalt 4-5 heldagar per vecka åt förhandlingar. Också i det ekonomiska utskottet i Europaparlamentet, ECON, är arbetsbelastningen mycket hög.

Få personer, om ens några, har en komplett överblick av allt som sker och relativt lite tid hinns med åt detaljer. I den kontexten är behovet av bidrag från de berörda intressenterna stort och därmed också möjligheterna att få gehör för Bankföreningens åsikter. En trovärdig lobbyist, må det vara en konsultfirma, en branschorganisation eller ett enskilt företag, är en uppskattad och väl använd del av det europeiska lagstiftningsarbetet. Någon har beskrivit det som lagstiftningsarbetets smörjmedel.

Min främsta uppgift här på Bankföreningen är kort sagt att främja de svenska bankernas intressen i detta omfattande lagstiftningsarbete. I det ingår att sätta örat mot rälsen i Bryssel och att därigenom söka nå så stort genomslag som möjligt för våra ståndpunkter. Regelbundna kontakter med relevanta intressenter och beslutsfattare ger insikt var i processen en fråga befinner sig och hur förhandlingsspelet ser ut. Därmed ökar våra möjligheter att komma med kloka och konstruktiva inspel samtidigt som vi får en klarare bild av vad som ligger i farans riktning.”

Mårten Wierup 

Publicerad den 13 juni 2011