Gästkrönikan:
Fyra paket – men inga presenter

"Den danska banksektorn har varit hårt exponerad mot den världsomspännande finansiella krisen. Tio banker har avvecklats sedan Roskilde Bank vred om nyckeln sommaren 2008. Sedan dess har danska politiker skapat hela fyra bankpaket, för att lösa de allvarliga utmaningar som såväl banker som samhället i övrigt har haft.

Den 24 augusti 2008 var en milstolpe i dansk bankhistoria, då Danmarks åttonde största bank, Roskilde Bank, på grund av oöverskådliga solvensproblem måste kasta in handduken.

Det Private Beredskab, den danska finansiella sektorns gemensamma instans för att avveckla nödlidande banker, tog tillsammans med Danmarks Nationalbank över Roskilde Bank.

Roskilde Banks fall sände ut chockvågor i den danska finansvärlden och även över landets gränser. Visserligen var banken inte en stor aktör på den internationella scenen, men den var trots allt en av de större bankerna i Danmark.

Några veckor senare lät den amerikanska staten Lehman Brothers falla, och misstron på marknaderna blev total. Alla penningströmmar mellan bankerna frös. I Danmark hade man vid den här tiden ett totalt inlåningsunderskott på branschnivå på mer än 500 miljarder danska kronor, drivet av en kraftig expansion särskilt i utlandet samt en ökad låneefterfrågan på grund av hög fart i ekonomin, så goda råd var dyra.

Första bankpaketet 
Lösningen blev Bankpaket I. Danska politiker handlade, enligt Finansrådet, ansvarsfullt och snabbt när man med stor majoritet i Folketinget ställde statliga garantier till förfogande för hela den danska banksektorn. Lösningen var nödvändig – men dyr. Totalt kostade paketet de danska bankerna 25 miljarder kronor.

Bankpaket I hade avsedd verkan. Bankerna kunde åter skaffa likviditet på en i övrigt uttorkad marknad. Den finansiella stabiliteten i Danmark var mer eller mindre återskapad – trots fortsatt stora utmaningar för många institut som fortfarande led av ett stort inlåningsunderskott.

Medan bankerna nu låg i tillfällig lä av garantierna från staten, fick näringslivet erfara att det inte längre var så lätt att få finansiering i bankerna som under de ”glada” dagarna innan krisen. En kombination av osäkerhet på marknaderna, som nu höll på att bli till en konjunkturnedgång, och banker som var tvungna att trimma balanserna, utlöste en försiktigare utlåningspolitik i bankerna. Det fick särskilt de små och mellanstora företagen i Danmark att tala om en ”kreditklämma”.

Bankerna höll inte med om det. Kreditgivningen fortsatte till sunda verksamheter, men då efterfrågan sjönk för många företag, avspeglade det sig i riskvärderingen och i förlängningen i minskad kreditgivning och mindre efterfrågan på finansiering.

Under lång tid därefter pågick diskussionen i medierna om en eventuell kreditklämma i Danmark, en diskussion som ännu inte helt har tystnat. Företagens frustration över de allmänt sämre tiderna gjorde att de sökte en syndabock – och det blev bankerna.

Andra bankpaketet 
Bland politiker blev man bekymrad för att det danska näringslivet höll på att gå helt i stå. Det fick politikerna att anta ett nytt paket som skulle säkra att det fanns tillräckligt kapital i bankerna för att låna ut till företagen.

Bankpaket II, som också kallades Kreditpaketet, såg dagens ljus den 18 januari 2009. Staten sköt till 46 miljarder kronor till bankerna, så att de därmed kunde fortsätta att låna ut till näringslivet. För detta betalade bankerna i genomsnitt 10 procent ränta.

Det hade också uppmärksammats att man i Bankpaket I inte hade tagit höjd för hur bankerna skulle komma ut helskinnade på andra sidan statsgarantierna som skulle upphöra i september 2010. En exitstrategi fattades. I Bankpaket II möjliggjorde man därför för banker som i princip var sunda, men för vilka det var en utmaning att leva upp till framtida fundingkrav, att få individuellt förlängda statsgarantier till och med 2013. Det kostade bankerna cirka 1 procent i provision.

Vid den här tiden verkade den värsta krisen vara på väg att klinga av. Bankernas likviditet var säkrad, bostadsmarknaden började under våren 2009 att röra på sig, regeringen antog tillväxtpaket och återuppbyggnadsplaner – och i det lilla spirade en försiktig optimism.

Tredje bankpaketet 
Parallellt på EU-nivå pågick ett intensivt arbete med reglering av den finansiella sektorn, och vad gäller hur avveckling av nödlidande banker skulle gå till hade man kommit ganska långt. I enlighet med en mångårig tradition i Danmark att vara bäst i klassen ville politikerna föregå med gott exempel – och införde i juni 2010 Bankpaket III. Nu formaliserades avvecklingsmetoder som gjorde det möjligt att avveckla en bank över en helg och samtidigt säkra att kunderna fortfarande kunde utföra vanliga bankärenden, som att ta ut pengar och betala räkningar. Det avgörande nya i det här paketet var emellertid att vissa långivare kunde förlora pengarna i det fall en bank blev nödlidande.

Ett fåtal månader efter antagandet av Bankpaket III var Amagerbanken tvungen att ge upp och låta sig avvecklas genom paketet.

Som enda land i Europa lät den danska staten långivare ta förluster i samband med en bankavveckling. Samtidigt fanns inget i övriga Europa som tydde på att man närmade sig gemensamma regler för avveckling av banker. Konsekvensen blev att det blev betydligt svårare och dyrare för danska banker att låna på internationella marknader. Risken med att låna ut pengar till banker i Danmark hade helt enkelt blivit större än att låna ut till banker i andra europeiska länder.

I takt med att fundingsituationen tillspetsades hördes farhågor, från kreditvärderingsinstitut, från medier och till och med från den danska tillsynsmyndigheten, att flera banker med stor sannolikhet på sikt kunde få sådana problem med solvensen att man troligtvis inte hade sett den sista bankstängningen i Danmark.

Fjordbank Mors
Fredagen den 24 juni 2011 stoppades handeln i Fjordbank Morsaktien på fondbörsen på grund av rykten på marknaden att banken inte levde upp till solvenskraven. Senare samma dag meddelar banken att den ansöker om att bli avvecklad. Över en helg försökte de danska bankerna att etablera en sektorlösning i hopp om att kunna hålla Fjordbank Mors utanför Bankpaket III och de olämpliga signaler till utlandet detta skulle medföra. Det skulle slå hårt mot sektorn om utländska långivare ännu en gång riskerade att förlora pengar i en dansk bankstängning.

Sent söndag kväll samma helg stod det emellertid klart att krediterna i Fjordbank Mors var av så dålig kvalitet att inga andra banker ville överta dem. Samtidigt var det uppenbart att situationen var ohållbar. För varje gång en bank går ner är det utomordentligt dyrt för övriga banker som solidariskt står för insättningsgarantin. Till det ska läggas de i förväg stora extra utgifter till bankpaketen samt stramare danska krav på solvens och nya internationella kapitalkrav.

Med andra ord: man är inne i en ond cirkel. Varje gång en osund bank dukar under dräneras banker som i utgångsläget kan vara sunda på resurser och riskerar att endast av det skälet bli osunda.

Samtidigt cementeras utlandets uppfattning att det är något som är helt galet i Danmark, eller åtminstone att det inte är där man ska placera sina investeringar.

Finansrådet uppmanade politikerna att ta hand om den allvarliga situation som Bankpaket III hade försatt de danska bankerna i.

Situationen blev dessutom än mer tillspetsad då flera danska banker blev nedgraderade av kreditvärderingsinstitutet Moody’s.

Bankpaket IV 
Den 25 augusti 2011 offentliggjorde så regeringen lösningen som kallades Konsolideringsinitiativen – Bankpaket IV. Det ersätter inte Bankpaket III, men ska ses som ett tillägg som försöker eliminera Bankpaket III:s negativa följder – eller helt undvika att det behöver tas i bruk.

Bankpaket IV innehåller tre primära element som ska vända situationen: 

• Att en bank som tar över en nödlidande bank kan få bidrag från staten motsvarande det belopp som staten ändå skulle ha förlorat om den nödlidande banken skulle avvecklas genom Bankpaket III. 
• Att systemviktiga banker (SIFIs) utpekas i Danmark. 
• Möjlighet att förlänga de individuella statsgarantierna vid fusioner.

Initiativen har blivit väl emottagna av utlandet, men det återstår fortfarande att se direkta effekter. Samtidigt talas det om en betydande risk för att att flera danska banker går omkull – och vi har ännu inte sett Bankpaket IV i aktion. Men ovanpå detta har situationen i Sydeuropa tillspetsats våldsamt.

Vilken effekt eurokrisen får för de danska bankerna är omöjligt att sia om för närvarande. Värt att notera är att de fyra danska banker som deltog i det senaste europeiska stresstestet alla kom ut bland Europas starkaste. Det kan verka som en paradox i en banksektor där en rad banker har gått omkull och tilliten från utlandet är i botten. Därför är det också viktigt att framhäva att de fall vi har sett med nödlidande banker bara utgör en mycket liten del av den samlade lånemarknaden. Faktiskt under fyra procent.

Till historien hör också: nog har vi fått många paket i den danska banksektorn. Men vi har inte fått dem i present. I motsats till i utlandet har bankerna i Danmark nämligen själva betalat för hjälpen. Hittills har staten överskott på bankpaketen och det har inte kostat danska skattebetalare en krona. I gengäld har det kostat bankerna 45 miljarder kronor."

Mikael Winkler

Publicerad den 4 oktober 2011