Direktiv om konsumentkrediter

Efter sex år av intensiva förhandlingar röstade EU-parlamentet den 16 januari 2008 igenom ett nytt konsumentkreditdirektiv. Direktivet är ett led i målsättningen om att få en gemensam finansiell marknad. Den svenska lagen baserad på EU-direktivet trädde i kraft den 1 januari 2011.

Syftet med direktivet är att underlätta långivningen över landsgränserna inom EU. Direktivet, som är ett så kallat fullharmoniseringsdirektiv, innebär att EU:s medlemsländer får likalydande regler för konsumentkrediter, även om det finns flera avsteg från denna harmoniseringsprincip på flera viktiga områden.

Konsumentkreditdirektivet i korthet:

• gäller för de flesta typer av lån mellan 200 och  
  75 000 euro
• bostadslån omfattas inte av reglerna
• konsumenter har rätt att ångra ett lån inom 14 dagar
• ställer krav på vilken information som kreditgivare bör lämna till konsumenter i alla led av kreditgivningsprocessen, från de första marknadsförings- åtgärderna till den slutliga utformningen av avtalet
• förhandsinformationen ska ges i form av ett standardiserat informationsblad som ska utformas på samma sätt i alla länder för att underlätta jämförelser
• ny beräkningsmodell vid förtidsinlösen av lån (jämfört med tidigare svensk beräkningsmetod).

Konsumentkreditdirektivet är ett exempel på ett mycket långdraget lagstiftningsarbete. EU-kommissionen la sitt allra första förslag till ett nytt direktiv redan 2002 och först nio år senare infördes en ny konsumentkreditlag i Sverige.

Uppdaterad den 21 oktober 2011