Debattartiklar

17-01-31 | Finansskatten kan vara olaglig

En extra löneskatt för företag som säljer finansiella tjänster kommer att slå hårt mot jobb och service i finanssektorn samtidigt som den skapar en orimlig administrativ börda för över 300 000 företag i Sverige. Uppemot 16 000 jobb i finanssektorn är hotade. Dessutom visar nu ett rättsutlåtande att skatten sannolikt strider mot EU:s statsstödsregler.

I november 2016 överlämnade utredningen om skatt på finansiell verksamhet sitt betänkande (SOU 2016:76) till finansminister Magdalena Andersson. Förslaget, som nu är ute på remiss, innebär att banker, försäkringsbolag, övriga finansiella företag samt även andra företag som tillhandahåller enstaka finansiella tjänster i någon form ska betala en särskild skatt på̊ femton procent av lönesumman för personal anställd i Sverige. Eftersom skatten, till skillnad mot andra skatter och avgifter, inte ska vara avdragsgill blir den faktiska kostnaden i praktiken över 19 procent för företagen. 

En extra löneskatt på jobben i finanssektorn skulle vara skadlig av flera skäl:

  • Möjligheterna för bankerna att upprätthålla bra service i hela landet skulle påtagligt försämras. Allra kraftigast skulle förutsättningarna försämras i glesbygden.
  • En extra löneskatt gör det dyrare att ha anställda i Sverige vilket ökar trycket på bankerna att omlokalisera delar av verksamheten till andra länder.
  • Omkring 7 000 jobb kan förvinna i de svenska bankerna och uppemot 16 000 jobb i hela finanssektorn.

Dessutom skulle skatten radikalt försvåra möjligheten för Stockholm att etablera en position som Nordeuropas ledande finanscentrum.

Skatten i utredarens förslag är utformad så att den kommer beröra samtliga företag som arbetar med finansiella tjänster. Förutom banker träffar den försäkringsföretag, fondbolag samt alla företag med egna enheter eller en egen internbank för finansiella tjänster – såsom exempelvis SKF och Volvo. Dessutom kommer enligt Skatteverket fler än 300 000 vanliga företag att omfattas enbart av det skälet att de till exempel har pengar insatta på banken.

Att skatten omfattar så många företag har fått Skatteverket att reagera. Skatteverkets expert i utredningen varnar i ett särskilt yttrande i utredningen för att statens skatteintäkter för de flesta företagen inte kommer att stå i rimlig proportion till de administrativa kostnaderna. Verket bedömer att lagstiftningens utformning skulle ”undergräva skattens legitimitet”. Skatteverket kan därför inte ställa sig bakom förslaget.

Regeringen motiverar skatten med att banker och andra finansiella företag har en skattefördel och därmed är underbeskattade, eftersom deras tjänster är momsbefriade. Momsundantaget följer dock EU:s mervärdesskattedirektiv och finansiella tjänster är således undantagna från moms i alla EU-länder. Momsundantaget gäller också tjänster inom en rad andra områden såsom fastighetsbranschen, hälso- och sjukvården och utbildningssektorn.

Men frågan är om finansskatten ens är laglig. Förslaget riskerar att snedvrida konkurrensen och därmed strida mot EU-rätten, i synnerhet reglerna om statsstöd.

Begreppet statsstöd i EU-rätten anses inbegripa direkta bidrag samt statliga åtgärder som innebär en kostnadsminskning för företag. Det sistnämnda omfattar skattelättnader och lättnader i sociala avgifter, som minskar ett företags kostnader och därmed kan förbättra dess konkurrenskraft. Detta kan i sin tur snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

Om skatten träffar vissa företag, men inte andra, kan den utgöra ett statsstöd och då blir det centrala att avgöra om stödet är selektivt eller ej. Om stödet är selektivt handlar det om ett otillåtet statsstöd. Då finansskatten syftar till att eliminera en fördel (momsbefrielsen) men enbart riktar sig mot vissa branscher som finans- och försäkringsbranschen skulle skatten kunna utgöra ett selektivt statsstöd i förhållande till andra momsbefriade verksamheter såsom fastighetsområdet, utbildningsområdet samt hälso- och sjukvården som inte träffas av skatten.

Jérôme Monsenego, docent i finansrätt vid Uppsala Universitet, har på Bankföreningens uppdrag granskat utredningens förslag och dess förenlighet med EU:s statsstödsregler. Hans rättsutlåtande presenteras vid ett seminarium i morgon tisdag. Monsenegos slutsats är att den föreslagna skatten sannolikt strider mot EU:s statsstödsregler.

Skatten på finansiell verksamhet är i konflikt med EU:s statsstödsregler därför att den endast tillämpas på vissa företag, vilket gynnar andra företag som befinner sig i en jämförbar situation och inte blir skattskyldiga enligt förslaget. Det finns ingen godtagbar grund för att motivera skattens selektiva karaktär och därmed går det inte att lägga en skatt på momsbefriade tjänster inom finanssektorn utan att också införa en skatt på de övriga momsbefriade sektorerna. Detta krav på likabehandling mellan olika sektorer finns belagd i EU-domstolens praxis.

Bankföreningen konstaterar att skatten inte bara får negativa konsekvenserna för jobb och företagande, utan att mycket även talar för att skatten strider mot EU:s statsstödsregler och därmed skulle vara olaglig om den infördes.

Enligt artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionsrätt (EUF) ska EU-kommissionen notifieras i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om kommissionen anser att ett stöd inte är förenligt med den inre marknaden och inleder ett förfarande får inte medlemsstaterna genomföra åtgärden förrän förfarandet lett till ett slutgiltigt beslut. Den svenska regeringen är således skyldig att anmäla förslaget till kommissionen för godkännande innan det kan införas. Bryter man mot genomförandeförbudet blir åtgärden olaglig även om åtgärden i sig senare visar sig vara tillåten.Om skatten införs utan att kommissionen notifierats och EU-domstolen sedan finner att skatten strider mot statsstödsreglerna ska stödet i normalfallet återbetalas av den som har tagit emot det. Dessutom kan enskilda som åsamkats skada av att olagligt stöd har lämnats få rätt till skadestånd enligt unionsrätten. Dessa risker bör regeringen beakta.

Färre jobb, sämre service och nedlagda bankkontor på landsbygden borde vara skäl nog att kasta idén om en straffskatt på jobb i finanssektorn i papperskorgen. Till det kan vi nu lägga ytterligare ett skäl, som bör tas på största allvar, nämligen att skatten sannolikt strider mot EU:s statsstödsregler.

Hans Lindberg
Vd, Svenska Bankföreningen

17-01-31