Skatt

Finansskatt

Den 7 november 2016 presenterade en statlig utredning ett förslag om skatt för företag i den finansiella sektorn (SOU 2016:76). Förslaget innebär att en särskild skatt på 15 procent läggs på lönekostnader hos företag som säljer momsbefriade finansiella tjänster och försäkringstjänster.

Särskild skatt för den finansiella sektorn

Två krav ska enligt den föreslagna särskilda lagen om den nya skatten vara uppfyllda för att ett företag ska bli skattskyldigt till den nya skatten; dels måste den tjänst som företaget omsätter vara en momsbefriad finansiell tjänst eller en försäkringstjänst enligt momsundantaget i 3 kap. 9 och 10 § mervärdesskattelagen, dels måste företaget vara skyldigt att betala socialavgifter eller egenavgifter här i landet.

Finansiella tjänster utgörs typiskt sett av till exempel kreditgivningstjänster och annan form av finansiering, handel med värdepapper, fondplaceringar, dvs. sådan verksamhet som normalt bedrivs av banker och försäkringsföretag. Även inköp av finansiella tjänster från utlandet ska utlösa skattskyldighet hos köparen av tjänsten. Det betyder att vilket företag som helst som köper en finansiell tjänst eller en försäkringstjänst från ett annat land kan bli skattskyldig.  

Skatten kan också drabba företag med annan huvudsaklig verksamhet än bankverksamhet eftersom skattskyldighet uppstår även om företaget bara gör enstaka transaktioner som utgör momsbefriade finansiella tjänster. Till exempel uppstår skattskyldighet om ett företag ger ett lån åt ett annat företag i samma koncern eller om ett företag förmedlar en försäkringstjänst åt en kund. Enligt Skatteverket skulle skatten kunna komma att träffa över 300 000 företag.

Motiv för särskild skatt

Regeringens motiv för särskild skatt för den finansiella sektorn är att finansbranschen gynnas av att bankernas kunder inte behöver betala moms på till exempel den ränta som betalas för ett lån, eller den årsavgift som tas för ett kreditkort. Regeringen menar att det därför sker en överkonsumtion av finansiella tjänster, vilket leder till högre vinster i den finansiella sektorn. Detta påstående kräver en närmare analys.

För det första säger EU:s lagstiftning att länderna måste undanta finansiella tjänster från moms. När så kallade skatteavvikelser diskuteras av regeringen, har undantaget hittills varit en norm för momssystemet i Sverige och inte definierats som en skatteavvikelse.

För det andra gynnar en momsbefrielse inte i första hand banker och försäkringsbolag utan deras kunder som inte får göra avdrag för moms på sina inköp, det vill säga i princip vanliga hushållskunder. Samtidigt missgynnas företagskunderna eftersom de får betala en dold momskostnad (motsvarande den ingående moms som banken inte får dra av) i priset på de finansiella tjänster det köper. Momsbefrielsen leder således till en underbeskattning av vanliga hushåll och en överbeskattning av företag. Den totala effekten för de företag som producerar finansiella tjänster är svår att avgöra.

Effekter av förslaget

Analysföretaget Copenhagen Economics har beräknat att uppemot 16 000 jobb kan försvinna i bank- och försäkringssektorn om skatten införs. Genom att kostnaden för personal ökar riskerar lokal närvaro och personlig service att försämras. Vidare förutses en omfattande utlokalisering av finansiella tjänster till länder med lägre lönekostnader och som inte tar ut extra löneskatter på finansiella tjänster.

En ytterligare effekt skulle vara att utvecklingen av Fintech-företag i Sverige skulle motverkas eftersom många av dessa företag producerar just den typ av tjänster som skulle omfattas av löneskatten.